Att upptäcka de ”nya” Stern-spelen

Postat av
Svara

2007-2008 växlade jag ner mitt flipperintresse från ABNORMT till TILLRÄCKLIGT. Det blev lite färre tävlingar, färre timmar surfandes på diverse flippersidor och mest fokus på de Uppsala-lokala flippertillställningarna. Jag började jobba i Stockholm och tänkte att detta blir ett utmärkt tillfälle att då och då kunna lira flipper på Stockholms bästa ställen, med flera av de nya Stern-spelen. Men jag kom aldrig till skott och åren gick. 

Men under våren 2012 trillade poletten ned. Visst fan. Lite flipper efter jobbet innan man åker hem med Uppsala-pendeln är ju lämpligt. Det var faktiskt tack vare Blomman. Han är en flipprare av gamla gardet som hellre vill lira flipper på uteställen än i klubblokalen. Så han drog med mig till V-Dala nation (ett av de numera tre ynka ställen i Uppsala där man kan lira flipper på lokal). Det var skitkul. Och det är något speciellt att lira för cash och få frispel, bland folk och fä, istället för att stå ensam i en klubblokal.

Och i Stockholm finns dom. De nya Stern-spelen som jag undet 3-4 år ignorerat. Visst, jag har testat dom någon enstaka kredit, men aldrig lirat dom ordentligt. Jag måste säga att många av dom är riktigt bra lir. Batman, Tron och Transformers exempelvis. De går lite utanför boxen. Lite utanför den där invanda Stern-fållan. 

Batman med sin enda ramp men sköna look och specade regler. Å tänk hur bra det hade kunnat bli om de bara sett till att färdigställa reglerna fullt ut. Men Bat signal multiball…vilken skön multi! En modern tolkning av CFTBL:s multiboll! Ska man vara girig och pumpa upp jackpoten rejält innan man plockar ut den? JA!

Tron har jag aldrig sett (filmen alltså), men liret är en liten pärla med lite avig layout och knepiga skott. Och flow utan att vara en klassisk ”fan-layout”! Bara en sån sak. Gillar även estetiken, både ljud och utseende.

Transformers-temat är inget som tilltalar mig. Kände inget sug att testa spelet på SM när det var sprillans nytt. Det borde jag ha känt. Snabbt, hård framtoning, skön skottfysik, och rättframma regler med en twist i att man kan välja olika vägar i början av partiet. Sugen på att spela mer.

De här spelen har gett mig en intresse-injektion i ett läge där de gamla Bally/Williams-liren började kännas lite för bekanta och mossiga.

AC/DC: En första recension

Postat av
1

Lycklig är jag som fått prova på ett flång nytt AC/DC (LE-varianten Back in Black, med undre spelplan, klocka och annat). Efter en-två dagars provande känner jag mig redo för att ge lite info om spelet.

I korthet innehåller spelet följande: Två flipprar. Två loopar. Två ramper (placerade direkt innanför looparna). En klocka (med captive ball hängande som klockpendel. Placering till höger om vänsterloopen.) Åtta droptarget-tavlor (troligen lite annan konfiguration på andra versioner av AC/DC). Fem av tavlorna sitter till vänster, ungefär där batman och spindelmannen har sina targets och stavar A-C-/-D-C, och tre sitter lätt snedställda ganska mitt på spelplanen (nedanför bumprarna.)
Mittemot AC/DC-tavlorna sitter R-O-C-K-targets. Tre bumprar som på exet jag testat mycket sällan släpper ut kulan sdtm. Tack för det.

Ytterligare finns en kanon, placerad strax ovan höger slingshot ungefär som på STTNG, vilket innebär att man ofta har svårt att se om kulan kommer att välja in- eller outlane.

Slutligen finns också en kopp i avslutningen av högerloopen, där man emellanåt kan byta låt på jukeboxen.

Spelet har musik som tema, och därför finns tolv av bandets mer kända låtar att tillgå. Vid start väljer man en av dessa tolv, och aktiverar då också diverse skott som ökar på jackpotvärdet. Just denna jackpot kommer man inte åt under multiboll, utan kan hämtas ut i singelkulespel via ett välriktat kanonskott mot AC/DC-kexen.

Vanligt är att man råkar slänga iväg ett skott på måfå i en av de två lättmatade ramperna kort efter att man startat, varpå man får nöja sig med ett jackpotvärde kring miljonen eller det dubbla. Men håller man igång och matar de aktiverade skotten, spelar en god multi som förstärker den matningen och sedan med singelkula laddar kanonen, så kan jackpotten ligga kring glada 25M. Dessutom kan man dubbla eller trippla spelplansvärdet genom att smaska klockstapel (låter mer dirty än vad det är), vilket gör det skamlöst lukrativt att inkassera låt-jackpottar.

Tolv låtar finns, och därmed tolv olika modes, om man nu ska kalla dem det. Inget är på tid, utan kan hålla på flera kulor. Exempelvis innebär låten ”TNT” att man ska smaska T-N-T-kex (vilket är en framgångsrik väg till att placera kulan i vänster outlane.) medan ”Warmachine” går ut på att vråla genom vänsterloopens spinner för gott ljud och hyfsade poäng.

Med reservation för att jag inte spelat det två veckor i sträck och lusläst reglerna, så ges ett stort plus till Stern för att det inte verkar finnas någon låt som är mer värdefull än någon annan. Dock undviker jag gärna TNT och någon av låtarna som spelas på undre spelplanen, då TNT som sagt snabbt kan avsluta även den bästa kula, och i det andra fallet för att när sejouren i underjorden är klar, så skjuter kanonen automatiskt iväg kulan, vilket ofta resulterar i drain.

Extraboll är det ganska sparsamt med, och jag kommer på rak arm inte ihåg när den dyker upp, men den plockas ut i högerloopen. Dit skjuter man även om man tröttnat på pågående låt. Man kan nämligen byta låt i spelet lite då och då, om man skjutit ett lämpligt antal (åtta?) skott förknippade med andra låtar. Alltså lite som på Spider Man, där man ”samlar” ihop till nästa mode. Jukebox-pilen blinkar glatt och inbjuder dig till…ännu en låt av AC/DC (”Vem var det som valde musik?”)

Ramperna är som tidigare nämnt lättmatade och går faktiskt att backhanda på rullande kula, som en indikation på hur lättmatade de är. Dock klarar de av att återsända halvrampsreturer, där vänster är klart farligare än höger på det ex jag nött.

Multibollarna är trenne, och ska förmodligen tas en i taget. Att starta två eller tre samtidigt verkar inte ge någon fördel, utan skapar bara mer kaos med alla fyra kulor i spel. Eftersom jag sällan tittar på displayen under multiboll, har jag svårt att avgöra om ”Jam”, ”Album” eller ”Tour” multiboll är mest lukrativ, men Tour är längst väg till att starta, så rimligtvis borde den erbjuda större belöning.

Jam MB startas genom cirka tre skott i vardera ramp, Album MB blinkar efter ett antal loopskott (fyra i vardera) och Tour MB blinkar efter att ha tagit ner alla tavlor och targetsar två(?) gånger. Alla multisarna startar genom ett trevligt skott i högerrampen, varpå kanonen laddas och du får en ”Dirty Harry-chans” att ta en första jackpott.

Betyg: Bra spel. Faktiskt riktigt bra. Tolv olika låtar ger tolv olika variationer av skott, vilket är trevligt och förmodligen innebär många timmar utan att tröttna. Poängsättningen (framför allt med senaste rommen, där bonusen blivit lite bättre) känns balanserad, även om det finns en viss draculafiering i hur poängen kan skena iväg med låt-jackpottarna.
Undre spelplanen känns dock lite outnyttjad och halvslumpig med knepiga skott för de små flipprarna. Kanonen fyller sin funktion men kan upplevas som väldigt skymmande när kulan är i de trakterna.
Men som helhet, där här är ett spel som Stern inte behöver skämmas för.

Debatt om tävlingsspel: Moderna spel och classics eller mixed?

Postat av
7

De senaste åren har allt fler tävlingar varit av typen ‘mixed’, dvs spelen man lirar på i huvudtävlingen är både moderna spel och gamla classicsspel (typ pre-1987). Detta gäller inte minst i USA. En viktig faktor bakom detta kan vara IFPA:s välvilliga inställning till mixed-tävlingar, vilket exempelvis visas genom att IFPA-VM spelas som mixed och dessutom med tonvikt på de äldre classicsspelen (två tredjedelar är classicsspel enligt tävlingsupplägget). IFPA:s världsranking gör inte heller skillnad på huruvida tävlingar är spelade på moderna spel eller classics.

I Sverige har vi under modern tid mestadels följt den uppdelning som PAPA-VM haft under en lång tid där man har en huvudtävling i moderna spel och sen sidotävlingar i classics. Det finns dock flera exempel på tävlingar där man börjar mixa moderna och classicsspel.

Jag vill börja med att säga att jag självklart tycker det finns utrymme för både mixade och uppdelade tävlingar. Alla tävlingar som arrangeras är positivt för oss flipperspelare och mixed är ett kul format för en tävling ibland. Men personligen föredrar jag att man oftast spelar moderna spel separat i tävlingar. Vore kul att höra vad andra spelare tycker. Skriv gärna en rad eller två i kommentarsfältet.

Min åsikt bygger på följande…

Fördelar med mixed
- Många av de ärrade proffsen verkar gilla det
- Många äldre som växte upp med classicsspelen gillar det
- Den höga slumpfaktorn gör att även många icke-proffs tycker att det är kul då man ibland kan vinna över proffsen

Nackdelar med mixed
- Mer slump i classics gör att hela tävlingen baseras mer på slump än skicklighet än om tävlingen enbart spelades på moderna spel, vilket gör det mindre intressant att tävla
- Sämre möjlighet för nya duktiga spelare att slå sig in i den absoluta toppen (om dom inte har god tillgång till uråldriga spel)

Nackdelarna är större än fördelarna…

Jag tycker att huvudtävlingen oftast ska vända sig till den breda massan och därför spelas på spel som är av typen som finns att tillgå för den populationen. På sätt och vis hugger jag väl mig själv i foten med det argumentet eftersom flipperspel i offentligheten minskar drastiskt och alltfler spelar på hemmaspel som inkluderar både moderna och classicsspel.

Men till syvende och sist är det ju så att de moderna spelen bygger på en lite mer sofistikerad regelfilosofi, plus att precisionen i tekniken är högre än för de gamla classicsspelen. Det här gör att de moderna spelen känns, spelar och är i en annan division än classicsspelen. 

Vore kul om IFPA kunde gynna de moderna spelen (och leva lite mer i nuet) genom att konstruera en kompletterande världsranking som bara inkluderade resultat från moderna spel.

Som sagt gör gärna er röst hörd om denna fråga i kommentarsfältet!

Studskuriositet

Postat av
Svara

En smålustig sak som hände i LPA Open var följande studs på Scared Stiff. Som bekant får man ju plunga om så länge man får noll poäng, men detta ex hade en enorm ögonglob som plungerhandtag vilket gjorde utskjutningen lite knepig, så det var inte helt enkelt att träffa spindelhålet. Den här gången sköt jag aningen för hårt, och då tog kulan följande, tämligen osannolika bana:

1. Kulan slår i överkant på vänster slingshot…

2. och studsar över till överkanten på höger slingshot…

3. för att därifrån studsa över planen igen och slå i ett gummi precis under spell-targets…

4. och ner i vänster slingshot igen…

5. och därifrån i en perfekt parabel ut mellan flipprarna.

Summa summarum noll poäng och en ny chans att plunga!

 

/MCR

Slangbellorna

Postat av
2

Svårighetsgraden på ett flipperspel kan skilja sig markant mellan olika titlar, men även mellan olika exemplar av samma titel. Mitt exemplar av Indiana Jones kan vara betydligt enklare att få bra poäng på än det exemplar som dyker upp på exempelvis Svenska Mästerskapen. 

Just på tävlingar brukar spelen justeras så att de ska vara lite svårare. Detta för att få ned genomsnittliga speltiden något så att tävlingen hinner genomföras under exempelvis en helg. Justeringar som man brukar göra är att stänga av möjligheter till extrabollar, öppna upp outlanes så att det blir större rinnrisk på sidorna, öka spelplanens lutning, öka tiltkänsligheten, sätta dit studsiga flippergummin och ändra en del mjukvaruinställningar för att ta bort slumpfaktorer och ev. försvåra vissa moment i spelet.

Sen finns det lite andra knep som kan tas till för att försvåra ett spel, som inte är lika vanliga. Det kan röra sig om att ta bort stolpar eller gummiytor runt outlanes, vilket gör det ännu svårare att undvika rinn på sidorna. Eller använda tjocka studsiga gummiytor på sidorna av en viktig ramp e.d. för att göra det skottet svårare och farligare att missa. Men det finns ett knep som är riktigt evil och som bara ett fåtal behärskar till fullo…Hyperkänslia slingshots(tm)! [insert dramatic music]

På många spel kommer kulor tillbaka från sidolooparna ned precis framför slingshot-triangeln och följer framsidan av slingshot ned mot flippern. Jag skulle hävda att det normala är att kulan i de flesta fall rullar förbi slingshot:en utan att aktivera den. Men om switcharna (som sitter spända mot den gummisnodd som löper runt slingshot:en) är känsligt inställda kan kulans tryck aktivera ”slangbellan” och skicka iväg kulan med en hög hastighet, ut i det okända. 

Ta exempelvis Theatre of Magic som i normala fall handlar om att plocka ut multibollar och därefter mata vänsterloopen för att bygga bonus (Theatre letters) och bonus multiplier. Om kulan är snäll nog att efter vänster loop normalt sett ta vägen genom bumprarna och nedför höger loop kan man oftast fånga upp kulan med höger flipper för ett nytt kontrollerat försök på vänsterloopen. Men…om slingshots är hyperkänsliga och känner av när kulan rullat ned från höger loop tappar spelaren kontrollen över kulan och vänsterlooptaktiken blir helt plötsligt mindre attraktiv från ett risk-reward-perspektiv. 

Om tilten är någorlunda liberal kan man ju försöka ge spelet en knuff i sidled för att föra kulan några millimeter bort från slinghshot:ens framsida. Detta kan vara ganska jobbigt i längden, rent fysiskt. Finns faktiskt några exempel på tävlingsspelare som ådragit sig lättare skador pga denna typ av manöver.

Har en kompis som är riktigt vass på att ställa in hyperkänsliga slingshots…hans spel är ofta en rejäl utmaning att scora högt på. Inbillar mig att det bör göra mig till en bättre spelare att utsättas för hans slingshots, men ibland blir det mest bara högre blodtryck.

När man tänker efter så är ju slangbellorna kanske den största ”randomizern” på hela spelplanen. Missar man ett skott så finns det en stor risk att kulan hamnar på en slingshot och med hög fart skickas ut i en lätt slumpartad riktning. Kanske till och med rakt in i den motsatta slingshot:en för en ännu mer oviss bollbana. Pingpong mellan slingshots vill man ju helst undvika. Jag och en kompis kämpade ofta med ett Indiana Jones på busstationen i Uppsala som hade en underbar förmåga till slangbelle-pingpong. Vi gav dessa slingshots namnen Lili & Susie för att de var så tvilling-samspelta (och djurvänliga?). Tror för övrigt att Lili & Susie (de riktiga) hade kunnat göra en intressant skådespelarinsats om de fått vara med i Indiana Jones-filmerna.

Det är väl här jag borde dra fram en lista på moderna spel utan traditionella slingshots och analysera dessa, men jag orkar inte dra mig till minnes om det finns sådana spel. Överlåter den analysen till MCR eller någon annan kalenderbitare.

”Man måste vara nära några gånger”

Postat av
4

En av de saker som tidigt lockade mig in i flipperträsket är att uppnå ”slutuppdraget” i de moderna spelen (aka Wizard mode eller varva spelet). Minns att jag spelade mycket Theatre of Magic, Medieval Madness och Attack From Mars (AFM) under den första tiden (cirkus år 2001-2003). Dessa tre spel har ju väldigt tydliga delmål för att nå slutuppdraget. Kanske AFM är det allra bästa exemplet med sina sex blå lampor som ska tändas genom att klara av sex olika uppdrag. Så enkelt i sitt upplägg, men så avlägset för flippernovisen.

Jag vet att jag kämpade konsekvent och envist under en lång tid och närmade mig steg för steg. Först på Åttans Närköp i Uppsala dit jag smet ner på eftermiddagarna istället för att skriva på min avhandling. Spelen stod direkt innanför ytterdörren, som alltid var öppen oavsett om det var sommar eller vinter. Har ett vagt minne av att jag med frusna fingrar äntligen klarade superjackpot-uppdraget någon gråmulen februarieftermiddag och vandrade hem glad i hågen. När Åttans klappade igen blev det frekventa besök på Kalmar studentnation istället. Jag hade vid det här laget blivit bra nog att regelbundet klara av alla de sex olika uppdragen, men aldrig under en och samma omgång. Så många gånger som jag var skrattretande nära att klara av att tända slutuppdraget ”Rule The Universe” (RTU). Och kvällen efter satt jag ofta hemma i soffan och rådslog med mig själv huruvida jag skulle gå ner till Kalmars igen för ett nytt försök. Och oftast slutade det med att jag stod där och jagade de sex blåa lamporna.

Så en kväll lyckades jag. Den blåa RTU-lampan framför Stroke of Luck-hålet blinkade frenetiskt och efter ett par missar slaskade jag in kulan! Klarade av RTU-uppdraget också av rena farten. Lycka!

Jag kan inte dra mig till minnes vilket det första spelet var som jag lyckades klara slutuppdraget på, men AFM är definitivt ett av de mest minnesvärda. Det första bör dock ha varit något av TOTAN och Scared Stiff som har ganska enkla slutuppdrag (om man räknar bort Spider Mania på Scared Stiff) eftersom jag spelade dessa mycket på den här tiden.

Ett annat minnesvärt slutuppdrag som det krävdes ”lång och trogen tjänst” för att klara av var Valinor-uppdraget i Lord of the Rings. Stefan ”FEZ” Andersson hade precis flyttat tillbaka till Uppsala och LOTR var fortfarande ganska nytt. FEZ och jag stod på Luthagsbiljarden och nötte på ett ganska skönt exemplar som dock hade de sedvanliga sladdersvaga flipprarna. FEZ klarade ju Valinor med god regelbundenhet och coachade gladeligen mina tappra försök. Så många gånger man var snubblande nära att klara alla deluppdrag, men stupade på mållinjen. Var ganska nöjd när jag till slut klarade det hela (på den tiden var det nog bara en handfull spelare i Sverige som hade klarat av Valinor). Trägen vinner.

”Trägen vinner” är en ganska passande beskrivning av min jakt på avklarade slutuppdrag. Jag märkte att jag steg för steg tog mig närmare slutmålet och ganska sällan tog några snabba framgångar på ett ”nytt” spel. Mitt mantra blev ”Man måste vara nära några gånger innan man lyckas varva ett spel”. Och så ÄR det förvånansvärt ofta. Antar att det har en del med nerver att göra. Man vet att ”nu äre nära” och ”får inte missa” dyker upp på ens radar. Lätt att tappa koncentrationen eller flytet och göra något dumt just då…

Med tiden har jag regelbundet terroriserat mina flipperkamrater i Uppsala med detta mantra. Sannolikt till deras stora förtret. När de preciiis missar ett avgörande skott är jag snabbt framme och meddelar:

”MAN MÅSTE VARA NÄRA NÅGRA GÅNGER INNAN MAN LYCKAS ”

AC/DC – omröstning

Postat av
Svara

AC/DC har funnits på ”lokal” nu ett tag – åtminstone i Stockholm (hur ser det ut i resten av landet?). Många av oss har hunnit prova på spelet ett antal gånger. Dags att sondera åsikterna! Fyll gärna på med egna kommentarer i kommentarsfältet.

AC/DC - vad tycker du?

  • Ingen aning, aldrig spelat det (33%, 8 Votes)
  • Tråkigt, men det växer kanske med tiden (29%, 7 Votes)
  • Helt okej (21%, 5 Votes)
  • Jättebra! STERN har lyckats! (8%, 2 Votes)
  • Direkt värdelöst. (9%, 2 Votes)

Total Voters: 24

Loading ... Loading ...

Mitt Pinburgh 2012 – dag 2

Postat av
3

DAG 2

Rond 6) Iron Man, prospector, Goldeneye, Evel Knievel

Player

Seed

Result
Mats Runsten 8 10 – 2
Scott Charles 25 2 – 10
Don Coons 40 4 – 8
Eric Fisher 57 8 – 4

 

Dags för dag två! Var inte missnöjd då jag till frukost såg att jag hade fått en på pappret ganska behaglig lottning:  en gubbgrupp. Inte för att jag själv är direkt purung, men ni förstår. Var även ok med spelen, även om de i sista stund hade bytt ut ett krånglande Xenon mot Evel Knievel.  Jorian hade haft spelen tidigare och då mäktat 4 miljoner på Iron Man, så jag var förberedd på att det var svårt inställt. Och det var det. Maxade outlanes, snabbt och studsigt samt hard settings, vilket bl a innebar att man för att få upp Iron Monger inte bara kunde skjuta loopar utan även var tvungen att ”avsluta” med att skjuta en centerspinner för att han skulle titta fram.

Ingen av oss fick något gjort på kula ett. På kula två började en av gubbarna gå på Bogey (ramperna) istället vilket fick mig att fundera om jag också skulle sadla om till den strategin.  Bestämde mig emellertid för att fortsätta jobba på mongot. Tog looparna som behövdes men dog när jag missade ett mittenskott.

Inför sista kulan låg jag bara trea (ledaren hade ca 5.69 m) och hade alltså långt kvar till multin och inte förberett något annat alls egentligen.  Tänkte att jag kanske kunde gå om en av dem med lite ramper, så jag började skjuta där. Tog ett par innan jag fick bollen på vänstern. Jag vågade inte skjuta högerrampen (halvramper var oftast lika med rinn) och då spelet var så studsigt litade jag inte riktigt på att jag säkert kunde postpassa över till högern, så jag unnade mig ett mittenskott som faktiskt satt. Eftersom vänsterrampen nu var blockerad återstod bara att på vinst och förlust försöka slaska fram multibollen. Fjärde träffen på gubben resulterade i ett rinn i vänster outlane och en spännande bonusräkning tog vid. Lyckan stod mig bi, jag stannade på 5,74 miljoner och med blott 50000 poäng tog jag hem segern. Fint slink!

Prospector (handlar om Helan och Halvan som gräver guld) hade jag spelat i Finland för en fem-sex år sedan,  så jag var inte helt obekant med det. Tog en andraplats där.

Sedan var det GoldenEye som jag inte hade spelat sedan det stod på Söderbiljarden för många år sedan, så där var jag osäker på vad som var bäst att göra. På SEGA-spel får man ju, precis som på Data East-spel, multibollen tänd på kula tre om man inte har tagit ut den tidigare. Tänkte istället gå på modes men bad för säkerhets skull Jörgen om ett råd. Han tyckte inte moden gav så bra betalt och samtidigt att multin var lätt nog för att ta ut flera gånger, så multiboll fick det bli!

Fick ut ena multin på boll ett men sedan vete katten vad som hände. Tog ingen jackpot alls och alla bollar bara rann. Katastrofstart! På boll två blev det ett håglöst mode (tack vare /pga missad locktavla) och inte så mycket mer. Det såg mörkt ut nu med tanke på att de andra alla skulle få chans på gratismulti på sista kulan och jag hade bränt min.

Såg dock en gubbe som fick lite poäng för att bara skjuta högerrampen om och om igen och tänkte att det där kan jag också göra, fast bättre än han. Sagt och gjort sköt jag högerramper till något sorts mode drog igång. Fortsatte med högerrampen och förstod inte förrän efteråt att den då inte gav något efter  första träffen  och att jag egentligen skulle ha skjutit i vänsterramp och (tror jag) loopen. Där får man för att inte kunna sina regler!

Jag låg i alla fall etta efter mina tre bollar men en spelare återstod.  Jag stod smått uppgiven bredvid och försökte på Jedi-vis antigeista honom lite i tysthet. Han missade multibollstarten och det rann, men ball save var fortfarande aktiv. The force is not so strong in this one. Sedan  fick han så klart ut sin multi på nästa försök. Suck. Han gjorde inte så bra ifrån sig som tur var och när den var över stod han med bollen på vänsterflippern och behövde bara en 10-15 miljoner för att gå förbi mig. Krävdes med andra ord ett slink igen. Och si – skjuter inte gubben påpassligt en standup->vänster outlane och ger mig vinsten med fem miljoners marginal! Rättvist.

Kom sedan tvåa på EK och inkasserade min första tiopoängare i tävlingen.

 Rond 7) Creature from the Black Lagoon, 4 Million B.C., Jurassic Park, Grand Lizard

Player

Seed

Result
Mats Runsten 4 10 – 2
Joe Schober 13 4 – 8
Gavin Miller 20 5 – 7
Andy Rosa 29 5 – 7

 

Här var Andy Rosa, som ju har varit i ett par VM-finaler,  en farlig motståndare. Han är emellertid lite av en STERN-expert, så jag var tacksam att inga sådana spel stod på menyn. Första spelet Creature är ju ett gammalt favoritspel, men ändå lite obehagligt i tävling. Kändes skönt att gå ut som fyra på det.

Tog F, L och M på kula ett. Tog I och multi på boll två och då multiplierrampen var ganska svår att komma upp i och det endast snurrade två varv i skålen så nöjde jag mig med en enkeljackpot. Efteråt startade jag en Move your Car där jag vobblade ner i Snack Bar efter ett par träffar och fick (så klart) Unlimited Millions. En chans jag bedrövligt nog sumpade å det grövsta då jag efter en träff sköt stolpe ut istället för att rycka undan. Inför kula tre behövde jag bara drygt 10 miljoner för att vinna, men det fanns varken någon multi eller Move your Car i sikte. Jag bestämde mig för hårt skillshot (för att ha lite ball save igång) och en volley in i Slide för M och 2 miljoner. Där startades även Mega Menu, så ett par träffar på tavlorna räckte för seger.

På Jurrasic Park kom Rosa tvärsist, men tjatade till sig ett omspel av Bowen med hänvisning till en orättfärdig tilt han tyckte sig ha upplevt under multibollen (vi andra tyckte inte den var jättekonstig).  Lyckligtvis gick det lika dåligt för honom igen.

Grand Lizard, ett trivsamt tvåvåningsclassics,  hade jag aldrig spelat men Joe Shober som gick ut först (han vann på JP) visade vad som gällde: bara locka (locken är alltid tänd) och sedan multi. ”Bra”, tänkte jag. ”Det där kan jag också göra fast bättre”. Sagt och gjort och jag vann ganska klart.

Jag minns alltså inte om jag kom tvåa på 4 m BC och tvåa på JP,  eller om jag kom etta och trea, men tio pinnar igen blev det i alla fall. Sweet!

Grand Lizard

 

Rond 8 ) Theatre of Magic, Wizard, Sorcerer, Magic Castle

Player

Seed

Result
Mats Runsten 3 8 – 4
Karl DeAngelo 6 6 – 6
Andrei Massenkoff 11 3 – 9
Trent Augenstein 14 7 – 5

Svår grupp  med både regerande världsmästaren Andrei och den stabile Trent. Desutom Karl som i tidigare rond visat att han spelade riktigt bra. På ToM fick jag absolut ingenting att stämma på de två första bollarna och hängde lite med huvudet. Bet ändå ihop på sista bollen och jobbade mig upp till 1,3 b, men gick inte ikapp Andrei som hade 1,5 b. Kom trea på Wizard och låg tvärsist på Sorcerer efter två bollar. Men även där gjorde jag en bra sistakula och vände debaclet till vinst istället.

Det avslutande Magic Castle, ett för mig helt okänt spel,  bjöd på viss turbulens. Det stod tydligt på en lapp att man skulle plunga extrabollar. Jag och Karl gjorde (eller trodde oss göra) således båda det efter boll tre när en extraboll pluppade ut i plunger lane. Jag ledde när tre spelade kulor  var klara, och trodde mig ha vunnit när Trent rann blott 100 k från mina poäng.

Han fick också ut en extraboll men började då spela den.  Vi andra tittade förvånat på varandra och påpekade försiktigt att han stod och spelade sin extraboll. Han svarade ögonblickligen och med maskinhård röst att: ”Det här är ingen extraboll utan extratid som man tjänar ihop. Den får man spela enligt reglerna.”. Poängen han fick in under sina extrasekunder räckte för att gå förbi mig.

Vi insåg då att vi andra också hade kunnat spela det vi trodde var extraboll, och Bowen tillkallades. Han sa mycket riktigt att det var tillåtet att spela extratiden. Vi invände att det inte stod någonstans att man fick det och att det inte ens stod någonstans att den featuren överhuvudtaget  fanns i spelet. Nå, efter en del käbbel  (bl a fick vi stöd från Jörgen som stod och kollade) fick vi ge oss och acceptera att Trent hade gjort regelmässigt rätt, men kanske inte handlat helt sportsligt och finna oss i att vi inte fick spela vår extratid retroaktivt.

 

Rond 9) Ripley´s Believe It or Not, Aztec, Indiana Jones, Lost World

Player

Seed

Result
Dave Hegge 1 7 – 5
Mats Runsten 4 10 – 2
Josh Sharpe 5 3 – 9
Derek Fugate 8 4 – 8

 

Hårt motstånd igen. Jag fick vinna på Ripleys med 16 m, men följde upp med en tredjeplats på Aztec. IJ har jag spelat så mycket att skotten brukar sitta i sömnen, men det här var ett ganska bökigt ex. Jag gick som vanligt mest på multiboll men unnade mig en Well of Souls och en Raven Bar när de lyste. Kom fram till superjackpoten på kula tre men hann bara ta en innan multin var över. Fick ändå runt 400 m vilket räckte mer än väl mot de andra som inte ens kom över 100 m. Lost World brukar behandla mig ytterst styvmoderligt och jag var inställd på tre rinnkulor. Fick emellertid in både en 3x bonus och en 5x bonus, så det blev en knapp vinst här istället. Skönt!

Rond 10) Sopranos, Lady Luck, Wheel of Fortune, High Speed

Player

Seed

Result
Keith Elwin 1 5 – 7
Dave Hegge 2 3 – 9
Mats Runsten 3 9 – 3
Adam Becker 4 7 – 5

 

Då skulle det avgöras vem som blev kvaletta. Elwin hade tre poäng mer än jag och Hegge två. Becker låg i sin tur tre pinnar efter mig. Första spelet var ett väldigt skönt Sopranos. Jag inledde med ett löst skillshot för att hinna slaska platta under ballsave, bara för att upptäcka att det inte var någon ballsave alls. Fick ändå igång en Bada Bing + Stugots och gick upp ett par ranks och hade 35 m efter boll ett. Adam och Dave hade bara någon miljon var och Elwin gick upp till 58 m på sin boll. Efter boll två hade Hegge och Becker ungefär 10 och 20 m och jag gick upp till 119 m och var nära Underboss. Elwin var dock inte sen att svara och lade sig på ca 150 m, med avklarad Underboss.

Jag fick på en ok boll igen och slutade på 178 miljoner. Elwin kom tillbakahöjde han på ögonbrynen och sa ”Aha!” med ett nöjt leende. Han verkade tycka det var kul att få kämpa lite. Han behövde alltså ca 30 m och hade långt till allt. Han tpg ner bollen och funderade en stund vad han skulle göra. Sedan började han, förmodligen lite av ”det får bära eller brista” hamra på lockplattan och jobba på multibollen. Han fick ut den så småningom och tog jackpots så det räckte till seger. Fint gjort!

 

Lady Luck hade jag aldrig spelat så min plan var att kolla vad Elwin gjorde och försöka härma det. Då slumpade det sig så att han kom sit och jag näst sist.

Sedan Wheel of Fortune – ett spel jag inte ofta kör. Här var det inställt på hard locks och man fick inga gratisgrejer när man rann i rännorna mellan flipprarna  (vilket var rättvist och bra). Jag planerade att stava BONUS och sedan tända multibollen och hoppas på att få ett lukrativt mode tillsammans med multin. Vilket mode man får är tyvärr helt slumpmässigt även i tournament mode.

Fick ut detta på boll två (med ett ok mode vars namn jag glömt) och rann på boll tre när jag försökte ta ut belöningen för att ha löst ett ord. Forehandskott in i hålet studsade dessvärre ofta ut och jag rann när jag hade ca 15 m, men ledde i alla fall på det. Elwin, som var närmast i poäng, missade likaså att ta ut sin puzzlebelöning och missade min score med blott en miljon.

Inför sista spelet High Speed hade Elwin 86 pinnar, dvs två poäng mer än jag totalt. Att jag skulle få en gräddfil i slutspelet stod klart, men det fanns fortfarande chans att vinna kvalet. Fick emellertid ingen bra start alls. Missade skillshot och inget gjort på boll ett. Tog ett koppskott och inget mer på boll två och det såg dystert ut. Tror Becker och Hegge hade ca 1,5 och 1,9 miljoner och Elwin 1,3 m  efter två bollar, och jag hade mycket måttliga 130,000.

Men jag kände mig ändå målmedveten inför sista kulan och började hitta skotten. Med högern sköt jag vänsterloop->sidoramp och med vänstern in i koppen (->sidoramp). Jobbade fram multibollen och fångade en kula på varje flipper. Den tredje bollen for mot hålet mellan flipprarna men den lät jag rinna istället för att krocka bort den men då tappa kontrollen på de andra två kulorna. Satte loop->ramp och fick jackpot. Fick sedan ytterligare lite loop och ramp och stannade till sist på 3,3 miljoner (varav 400 k från en hold bonus).

Sedan var det bara att titta på de andra tre och småhoppas på snabba rinn, och det behövde jag inte göra  länge. Ingen fick något särskilt gjort, vilket innebar att jag kom etta och Elwin fyra. Summa summarum så vann jag alltså kvalet med en poäng före Elwin.

Utomordentligt behagligt!

Världens mest pessimistiske flipperspelare?

Postat av
3

Jag är en av världens mest pessimistiska flipperspelare. Det är ren fakta. Ingen kan tvivla på sin egen förmåga så mycket som jag; och få dras ner i avgrundsdjupa formsvackor på det vis jag gör.

Ett skört självförtroende kombinerat med svaga nerver och en otillräckligt utvecklad teknisk kompetens för flipper gör att när jag tappar, så tappar jag allt. Som till exempel i Flipper-VM för lite mer än en vecka sedan. Inledde överdåligt på No Fear, och sedan var det kört. Tre snabba rinn på Scared Stiff och jag ägnade resten av tävlingen till att spela okoncentrerat och irriterat. Kom också, fullt rättvist, toksist i gruppen.

Hur kommer man ur pessimismen? Träna. Bli bättre, så klart. Mitt problem är dock tiden – jag har inte den tid som krävs för att träna så pass mycket som krävs. Då kvarstår faktum och frågan: Ska man ändra fokus? Sluta tävla och enbart spela flipper för att det är roligt? För risken är ändå att om man tävlar så går det dåligt – och går det dåligt så försvinner all glädje som flipperspelande ändå stundtals innehåller.

För flipper ska ju vara kul. Det är kul. Eller? Är det? Ska det?

Mitt Pinburgh 2012 – dag 1

Postat av
5

Det här är ett inlägg om mina ronder i årets Pinburgh för alla er som gillar flipper i allmänhet och MCR i synnerhet! Jag förutsätter att ni är bekanta med tävlingsförutsättningarna, men i korthet spelade man dag ett fem ronder med fyra fyrmannamatcher (man kunde som bäst ta 12 p per rond alltså) för att se vilken division man skulle hamna i (översta tredjedelen till A,  mellersta till B och undre till C). Dag två spelade man på precis samma vis men då bara mot spelare i sin egen division och de 24 bästa gick till slutspelet på söndagen. Runt 270 spelare deltog.

Not:  kolumnen ”Seed” är spelarnas placering inför den ronden. I första ronden var man seedad enligt tidigare insatser i PAPA eller Pinburgh.

 

DAG 1

 

Rond 1) Dirty Harry, Fast Draw, Starship Troopers, Sharpshooter

 

Player

Seed

Result
Mats Runsten 21 8 – 4
Nick Jaquay 116 6 – 6
Byron Steinman 157 4 – 8
Jason America 225 6 – 6

 

 Första ronden och därmed alltid lite pirrigt eftersom man vill få en bra start. Spellottningen kändes ok även om det var länge sedan jag körde SST för att inte tala om Sharpshooter.

 

Inledde på DH med att missa sidorampsskillshotet, fick in den i Safe House och tog rånarhurryupen på backhand. Startade men dog under Barroom Brawl, men hade multin nästan tänd. På kula två startade jag multin men bommade gratisskottet. Bra där. Tog exakt noll jackpots och funderade vad jag skulle hitta på härnäst. Tog ut Warehousemultibollen på runt 20 m, men fick bara in en träff där innan det rann. På kula tre låg jag lite efter två gubbar, men fick till en bra Car Chase (120 m) och en hyfsad Letter Bomb och gick om och kunde släppa kulan på runt 550 m.

 Fast Draw minns jag inte, men jag kom trea där. På SST fick alla ut ”vanliga” multibollen, men jag tog även ut en i orbits och det räckte till vinst.

 På Sharpshooter fick jag inte mycket att stämma. Ville in i koppen för 2x bonus (bonus X ligger kvar spelet igenom) och tänd tusenspinner, men lyckades inte förrän på sista kulan, men då var det så dags. En tursam (det är ju mig vi talar om trots allt) visit ner i 50000-rännan uppe till vänster räddade dock en tredjeplats. Summa summarum åtta poäng och en stabil inledning.

 Konversation efter matchen:

Jason: ”Luktar jag gräs?”

Jag: ”Njae, jag tror inte det”

Jason: ”Bra, för det borde jag göra.”

Rond 2) Guns and Roses, Captain Fantastic, World Poker Tour, Kiss

Player

Seed

Result
Jörgen Holm 1 4 – 8
Ed Williams 48 3 – 9
Mats Runsten 49 8 – 4
Noah Davis 96 9 – 3

Ed Williams minns jag inte så mycket av, men Noah Davis, vars namn jag kände igen från RGP2, lirade riktigt kontrollerat och bra. Han hade efter tre bollar på GnR 1,2b och jag och Jörgen 600 m var ungefär (varsin halvdan multi+super pops). Ingången till Add Bandmember-hålet  var kantad av riktigt feta gummin så det var ett knepigt skott, men jag lyckades i alla fall jobba fram en multi till och gick upp till 1,3 b. Jörgen försökte detsamma men unnade sig lite överilat ett forehandskott på rull mot locken och det blev gummi->ut.

På WPT kom jag däremot tvärsist med på sitt vis imponerande 940 000 poäng. Med en första- och en andraplats på classicsarna så blev det åtta pinnar igen.

 Rond 3) Transformers, Strato-Flite, Earthshaker, Space Shuttle

Player

Seed

Result
Jason Mawson 11 4 – 8
Molly Atkinson 14 8 – 4
Roy Wils 35 4 – 8
Mats Runsten 38 8 – 4

 Var lite skraj för Transformers som jag inte har spelat ihjäl mig på, men det gick ok och 35 m räckte till vinst. Molly spelade bra på Strato-Flite och vann där tack vare några trippelbonusar, men en andraplats fick jag. På Earthshaker fick vi alla lite problem då man inte kunde skjuta in  i femman (hålet vid sidoflippern). Kulan studsade alltid ut och väldigt nära SDTM dessutom. Min vanliga strategi på ES är att bara skjuta hålet och sedan sidoramp, men nu fick man tänka om. Prövade att köra bara mittramp, men kulan hoppade duktigt precis framför flippern, och det i kombination med feta gummin på stolparna vid rampen gjorde även den varianten svår. Som man kan lista ut fick jag inte mycket poäng, men slank med hundra tusen (1.3 m mot 1.2 m) mot Roy och slapp sistaplatsen.

På Space Shuttle var det svårt att orka upp i rampen som releasar multiboll, men eftersom man snor varandras lockar ville jag inte servera de andra några gratischanser utan gick bara på tusenspinnern istället. Molly, som har ett SS hemma, vann även detta men jag kom åtminstone tvåa.

Rond 4) Austin Powers, Satin Doll, Dr. Dude, Cleopatra

Player

Seed

Result
Eden Stamm 17 6 – 6
Mats Runsten 24 8 – 4
Karl DeAngelo 25 7 – 5
Jörgen Holm 32 3 – 9

Jaha, Jörgen i samma grupp igen alltså. Riggat! Eden är ju erkänt duktig, men Karl DeAngelo var ett okänt kort för mig, men han hade en väldigt mjuk, lugn och kontrollerad spelstil. Som en del kanske minns gick han också till final på söndagen och tog brons.

Austin Powers gick kasst då jag inte ens fick ut toalettmultin. Hade kanske lite otur, för på sista kulan sköt jag ner i klosetten för att starta multin, men kulan hoppade ur och rakt ut i höger outlane.  Ah, the nature of pinball! De andra partierna minns jag inte riktigt, men jag tog i alla fall åtta pinnar av nio på dem och räddade ronden.

Rond 5) No Fear, Fireball, Fire!, Solar Fire

Player

Seed

Result
Max Blum 13 2 – 10
Maurice Pelletier 14 9 – 3
Mats Runsten 15 8 – 4
Brian Dominy 16 5 – 7

Hyfsat nöjd med spellottningen här, inte minst för att jag på morgonen både hade hunnit öva på Solar Fire som jag aldrig hade sett tidigare och träna skill shot på Fireball. Inledde återigen katastrofalt med en sistaplats på ett egentligen rätt skönt No Fear. Kunde för mitt liv inte hitta rampskottet. Det enda positiva med att komma sist var att jag då fick välja posistion först av alla på Fireball. Eftersom jag såg att två bollar lock lockade redan valde jag att börja. Fick ut dem båda och tog en stabil ledning med 30 000. Då jag dessutom var den ende som hittade skill shotet (jag hade ju övat!) så var de andra aldrig nära att komma ifatt.

På Fire! tiggde jag jag lite tips av Jorian som lirade i krokarna. Han tyckte det var dumt att gå på multi efterom man dels stjäl varandras lockar och det dels brukar vara svårt att orka upp i releaseskottet. Alltså sköt jag bara (ytter)loopar vilket gav knappt två miljoner och vinst. På SF kom jag tvåa efter fruktbart kexmanglande på övervåningen.

Brian, som kom sist på SF, lade in en protest då han ansåg att hans multiboll hade runnit pga sticky flipper. Jag hade redan efter min andrakula varnat de andra för att flippern kunde fastna ibland, och vi råkade alla ut för det i mer eller mindre grad. Protesten avslogs förnuftigt nog av Bowen.

 Efter dag ett hade jag sålunda skrapat ihop fem raka åttapoängare, summa 40 poäng, och låg på delad plats sju. Det såg lovande ut inför lördagens fortsättning, om vilken ni kan läsa efter helgen!

 

/Mats