Kategoriarkiv: Flipper-SM

Behövs det domare i flippertävlingar?

Postat av
14

Sporter behöver regler (ex: ”när pucken passerar mållinjen och genom målramen är det mål”). När det gäller flipper är ju en hel del regler inbyggda i spelen. Det är liksom själva poängen med flipper. Det är en sluten låda där spelaren kontrollerar vissa faktorer (flipprarna, plungern, små förflyttningar av spelplanen) och spelet delar ut poäng enligt förutbestämda regler.

Ur ett tävlingsperspektiv är flipper en ganska praktisk spelform. Det är spelet som sätter gränserna och berättar hur bra du spelat. Spelet är funktionär och domare i ett och samma paket. Men ibland händer saker som inte var tänkta att hända. Ett skott registreras inte av spelet, eller en kula fastnar, eller spelet avslutar din omgång innan kulan runnit. Denna typ av glitchar, fel och konstigheter skapar orättvisa tävlingsförhållanden.

Därför finns det i de flesta större flippertävlingar en uppsättning regler för att hjälpa till att hantera dessa ”orättvisor”. Ibland finns det till och med en eller flera domare som ser till att reglerna tolkas på ett bra sätt. Lyckligtvis behöver dessa domare inte rycka in speciellt ofta.

Det finns några olika ansatser för hur regelverket sätts upp och används som kan vara intressant att fundera kring. Grovt uppdelat kan man väl kanske prata om ”by the book” eller ”laga efter läge”.

”By the book” är att sätta upp regler och sedan använda dessa rakt av utan bedömningar eller speciallösningar, förutom i ovanliga fall då reglerna inte riktigt räcker till.

”Laga efter läge” är att ha några regler till stöd men att man alltid försöker hitta en lösning som passar det enskilda fallet.

”By the book” leder till konsekvent hantering av likartade problem, medans ”Laga efter läge” kan leda till olika domslut för samma typ av problem. Å andra sidan är ”By the book” trubbigare och kan leda till konstiga domslut i vissa fall. En svaghet med ”Laga efter läge” är att mycket krav och ansvar ligger på domaren, som inte heller får låta sig påverkas av några få väldigt påstridiga spelare. 

Sen är det förstås så i praktiken att det finns en gradvis skala mellan dessa två ytterligheter. På SM 2003 trodde vi nog att ”By the book” var det enda raka, men med åren känns det som att vi rört oss mot ett lite mer flexibelt förhållningssätt.

Det finns även en annan dimension som handlar om den generella inställningen till spelpåverkande fel. Den ena extremen är ”The ball is wild” och innebär att ”shit happens”. Spelmaskinen har sina nycker, ibland till din fördel och ibland till din nackdel, och det får man acceptera. Det är inget som regelverket ska försöka kompensera om det inte är absolut nödvändigt. I den andra extremen, som vi kan kalla ”Justice for all”, är alla spelproblem något som kan skapa orättvisa spelförhållanden. Därför är regelverk och domare där för att i bästa mån försöka kompensera för spelmaskinens brister och felaktigheter.

Många tävlingsregler idag utgår från devisen ”The ball is wild” och är exempelvis ganska restriktiv med att detaljkompensera icke-registrerade träffar eller att exakt återskapa förutsättningarna när en spelare tilldöms en kompensationskula. Men samtidigt har tävlingsreglerna normalt sett flera komponenter som definitivt försöker skapa ”Justice for all” i den mån det går utan att det blir alltför tidskrävande eller subjektivt.

Det finns många ”intressanta” regelfrågor man kan analysera. Några exempel som ni gärna får er syn på i kommentarsfältet: 

1) Spelare A i en fyrspelarmatch tiltar boll 3 och tiltpendelns svägningar råkar ge följande spelare (B) en tiltvarning, innan B ens har börjat spela. Ska A bestraffas? Ska B få någon slags kompensation? Hur ska man döma om spelare B därefter tiltar sin kula och därmed förlorar matchen?

2) En spelare har en hyfsad poäng på T2 (boll 3) efter fyra multibollar (i ett läge där det börjar bli tufft att starta nya multibollar). Helt plötsligt lossnar flipperknappen och kulan rinner. Hur kompenserar man spelaren? Spela kula ett på ett nystartat parti och addera till ursprungliga scoren? Välja mellan att ta den score det blev eller spela om hela partiet från scratch? Ska det vara ett annat domslut om samma sak hade hänt på No Fear på boll 3 med Meet Your Maker (wizard mode) tänt?

3) Spelare A spelar boll 3 på Demolition Man och har bara 200m. Spelare B har 1,5mdr efter två kulor. Mitt under spelare A:s 3:e-kula går en säkring i lokalen och spelet blir strömlöst. När man startar upp spelet igen kan man se den aktuella poängställning som var vid avbrottet. Hur ska man döma här? Ska man ge spelarna en kula till på ett nytt parti och addera till poängen från det ursprungliga partiet? Ska de få välja mellan att ta den score de hade vid avbrottet eller att få spela om hela partiet? Eller ska alla spelarna få spela om hela partiet och få räkna den score som blev högst mellan det avbrutna och det nya partiet?

Vad tycker ni? 

Gå gärna in på några regelsidor och förkovra er. Och låt debatten frodas så att vi har aktuella regelverk som spelarna förstår och accepterar. För det är faktiskt spelarkollektivet som bestämmer hur regelverken ser ut. Ge era kommentarer här eller under Tävlingar på SFS-forum.

http://www.flippersm.se/?s=regler

http://papa.org/papa15/rules.php#VII

http://www.svenskaflippersallskapet.com/forum.php?action=list&forum=5

Ständig förändring

Postat av
1

När jag började spela flipper i mycket unga år fanns inte tävlingar på kartan. Jag visste nog inte ens om det fanns en karta.
Senare – någon gång på nittiotalet – när jag stod och nötte spel i Alingsås, fanns fortfarande inte tävlingar på kartan. I och för sig deltog jag i kvalet till SM 1995 eller 1996. Tillsammans med tre andra (varav Henrik Tomson var en) gjorde jag ett(?) försök på Kreaturet som stod på Hjärtats livs i Alingsås, men tog mig föga förvånande inte till slutspelet.

När jag åter började spela 2006 – mycket tack vare Carl Borgentun som introducerade mig för sdtm.se – så vällde tävlingarna fram. Och jag såg att det var gott.

SM, BPP, Lidköping Pinball Masters Open, BPO, Stockholm Open, EM, mer eller mindre månatliga tävlingar. Allt fanns och var spritt lite här och var.

Men saker varar inte för evigt. Tävlingar kommer och försvinner. Lidköpingslokalen är borta, Stockholm Open har tagit en ganska lång tupplur, PAGs årliga hemmatävlingar i Rottne blir det nog heller inte fler av och frågan är om det någonsin blir ett femte BPP.

Därför är det väldigt skönt att se hur det bubblar upp nya initiativ lite här och var. Skåne har hamnat på kartan sedan några år och LPA känns numer som en gammal institution. Eskilstuna har kört månadstävlingar under en lång tid och kanske snart är redo att arrangera en större tilldragelse. Mangans flipperfest har visat att flipper utan enastående matservice inte är flipper på riktigt. Värnamo pinball är för mig okänt men tar i sommar steget över till Korsberga.
Året inleddes dessutom med att Mats Holmquist bjöd in till en superclassictävling som bjöd på en mängd obskyra spel.
Även Målsryd utanför Borås kunde förra helgen ståta med en egen tävling, och utöver dessa har jag säkert glömt bort någon. Sorry.

Och utöver detta så blir det under våren en tävling i Stenungsund samt i början av hösten något som kan bli hur bra som helst*, nämligen en flippertävling i en gammal slottsruin som brunnit två eller tre gånger.

*) En mild reservation för att flippertävlingen inte nödvändigtvis kommer att bli hur bra som helst.

Som spelare är det bara att tacka och ta emot för alla runtom som har kraft och mod att dra igång egna större och mindre tävlingar. Bock och tack!

Biggest tournament in 2011: SM, 197 competitors

Postat av
2

Världens deltagarmässigt största tävling förra året var SM. Det svenska mästerskapet. 197 deltagare är fler än vad tävlingar i Tyskland, Holland och USA lyckades dra ihop. Det var fler än antalet som spelade i Pinburgh och PAPA. 

Med en dryg månads perspektiv på tävlingen känns det av den anledningen ganska glädjande att ha varit lite ansvarig för arrangemanget. Även som tävlande kan jag lite stolt säga att jag var med i världens största flippertävling.

Med tanke på hur det hela började är det dessutom ganska anmärkningsvärt. Först i augusti blev det klart att jag skulle ta hand om arrangemanget, och det var först i mars som jag själv startade en tråd på sfs där jag undrade vilka som var sugna på att arrangera.
Från början var tanken att köra i Mölndal, där SM gått 2006 och 2007, men de backade ur för att det var för jobbigt att gå de kurser som krävdes för att få tillstånd att servera öl. Ägaren där hade indikerat detta vid vårat första samtal, så jag jobbade lite grann för att hitta alternativa lokaler, och började då kika på tomma industrilokaler, varav det finns rätt många i Gamlestaden.

När jag kontaktade en förvaltare – Aberdeen Asset Management – var de vänliga nog att dels ta sig tid med en småhandlare som mig, samt att när de gav ett negativt besked istället hänvisa till Strike & co. Det är nog fler än jag som är tacksamma för att den hänvisningen gavs.

Samtidigt försökte jag hålla en hel del andra bollar i luften. Spel finns det ganska gott om i västsverige, och efter att det under vinter och vår putsats rejält i bunkern stod det högvis med maskiner i bra skick

Det gick dock inte att avhålla Markus Salo från att fortsätta tokputsandet på sina klenoder.
En lista på önskvärda spel växte fram i mina tankar, och ett fel som jag gjorde var att inte konkretisera den listan och i ett tidigt skede bestämma mig för vilka spel som skulle vara med. Detta väckte lite irritation, vilket jag fick höra.

Som SM-general gäller det att i vissa lägen bestämma sig, och inte bara vara allmänt luddig.

Ett tag skissade jag på att få till någon sponsring av arrangemanget, men jag verkar inte vara den typen som kan sätta ihop ett bra sponsorpaket (sponsorerna ska ju gärna erbjudas något för att de pytsar in pengar), och den biten sjönk ner i blöt sand.

Ju längre hösten led, desto närmare kom SM, och mycket var fortfarande svävande eller bara små tankar i huvudet på mig. Tillsammans med Claes ”Glas-Claes” Johansson tog jag mig en titt på elen i lokalerna. Hasse Johansson på Strike var mycket tillmötesgående och visade runt, och min deodorant släppte mer och mer när det visade sig att alla trefasuttag jag föreställt mig helt enkelt inte fanns. Vi gick ner bakom kägelmaskinerna (helvetiskt oljud där), utan att hitta något och jag blev mer och mer orolig.

Efter en stund kollade Claes en gång till i elskåpet i de tilltänkta tävlingslokalerna och upptäckte att det fanns gott om grupper med tillräckligt många ampere, så det skulle lösa sig. Jag skrattade nervöst och lättat och menade att detta nog kunde varit en sak jag skulle kollat upp lite tidigare.


Runt 150 spelare hade jag budgeterat med, och när den siffran överstegs blev jag tämligen nöjd. När sedan anmälningarna översteg tidigare SM, ett efter ett, så kändes det lite lätt euforiskt.

Enligt mig, så är nyckeln till en bra stortävling att få tag i många personer som kan göra lite arbete. Spelen fraktades från flera olika platser och anlände till tävlingslokalen på tisdagkvällen. Runt tolv personer lastade spel i Alingsås och med facit i hand borde jag ha sagt till lastbilschauffören att han kunde lämnat palltrucken hemma.

Över lokalerna hade jag gjort en ritning och placerat ut spel för att se hur det skulle formeras, och jag var rädd för att det skulle bli trångt. Det blev det också, men inte otjänligt trångt. På pappret hade vi kanske några förströelsespel för lite, men så mycket mer tilläts inte av utrymmesskäl.

Under själva tävlingshelgen hände lite små missöden, men inte fler eller större än att de gick att åtgärda eller att folk hade förståelse för dem. Att jag rörde till A-slutspelet var inte mitt stoltaste ögonblick, men också det räddades ju ganska snabbt upp.

En av de mer positiva grejerna med SM torde ha varit B-slutspelet. Många kritiska röster höjdes när jag presenterade idéerna, men när man såg och hörde glädjen hos de som fick spela och som mycket sällan får spela någon form av slutspel, kände jag att jag varit helt rätt ute.

Mediebevakningen var klenare än någonsin, och förmodligen gick jag på för mycket med våra ”ädla motiv” med insamlingen till Min Stora Dag, men det var å andra sidan rätt skönt att slippa de vanliga dumfrågorna om flipper. Vad resultatet av insamlingen blev är faktiskt inte klart än, eftersom alla räkningar, fakturor och utgifter inte är klara. Dessutom har jag slarvat och fördröjt reparationen av Patrick Larssons spel ”Breakshot”, vilket resulterat i att det fortfarande står kvar i bunkern. Det är en av flera små detaljer som jag skäms lite över, och som kan bli bättre om det blir någon mer stortävling där jag är ansvarig. Det gäller att klara av att delegera detaljer, eller att ta kritik på rätt sätt från sina medarbetare när man glömt bort det.

Men som sagt, det är ändå rätt häftigt att med hjälp av en massa personer dragit runt världens största flippertävling år 2011.

Årskrönika

Postat av
1

Inför det nya året ställde redaktionen lite frågor till redaktionen (lagom navelskådande?). Här kommer deras siande om det nya året, samt en liten sammanfattning över det gångna.

Dina mål 2012:

Måns Jonasson:
- Nja. Jag ska satsa på att bli en allmänt mer stabil tävlingsspelare. Den enda målsättningen jag satt är att gå till slutspel i SM nästa år.

Martin ”Hieronymus” Falkman:
- Jag har inte satt några mål, men det kanske man borde göra. Fast för min del handlar det mest om att försöka vara med på fler tävlingar under 2011 än under 2012. Det är lite svårt, periodvis!

Mats Runsten:
- Inte än, men jag kan hitta på några här och nu! Upp på topp-10 på världsranken igen, och topp-4 i i Pinburgh och/eller IFPA.

Hans Andersson:
- Inte riktigt klar med dem, men jag jobbar nu för tiden på att få till två bra försök på raken på en hel del spel. Sedan hoppas jag att den whopperfria tävlingen ”West top 12″ kan bli en riktig höjdare.

Om du satte några mål inför 2011, hur gick det med dem?

Måns:
- Nja. Jag hade satsat på medalj i någon av Stockholm Pinballs tävlingar, men det blev ju inget av det. Jag blev sexa som bäst i år.

Mats:
- Det enda jag minns att jag sa var att jag ville komma topp-4 i SM, och jag blev ju just fyra där. Hundra procents kundnöjdhet med andra ord! Annars kom jag även 6:a i Pinburgh och 6:a i VM vilket jag är nöjd med.

Hans:
- 2011 var ett osynligt år målmässigt för mig, men jag känner mig ganska nöjd med att jag tog mig vidare till slutspel i skrot-SM, samt att vi slog nytt deltagarrekord.

Tävlingsåret 2012:

Vilken blir den största tävlingen du åker på?

Måns:
- Troligen SM i år igen. Jag skulle gärna åka på fler tävlingar, men tiden och pengarna saknas just nu tyvärr.

Martin:
- Förmodligen bara de vanliga Stockholm-tävlingarna. Och SM, förstås! Men jag har funderingar på att åka på någon större tävling ute i Europa, det vore kul!

Mats:
- Pinburgh i mars är redan bokat och en tävling jag ser mycket fram emot. Hoppas få råd med IFPA i Seattle också. Utöver dessa har jag inga planer än så länge. Skulle vara kul med ett PAPA igen, har inte lirat det sedan 2008, men tveksamt om jag får pengar och semesterdagar kvar så det räcker.

Hans:
- SM torde bli den största, rent deltagarmässigt. Någon utlandsfärd vore kul, men inget är planerat, förutom att jag troligen besöker Sandefjord.

Vilken tävling ser du fram emot mest?

Måns:
- Den enda tävling jag verkligen ser fram emot är alltid Stockholm Pinballs gemytliga flipper-VM/OS. Alla andra tävlingar är ren och skär diarréframkallande ångest.

Martin:
- Jag ser alltid fram emot STPB’s ”Flipper-VM”-tävlingar, de är avslappnade, kul och man har hyfsad chans att gå långt… lite beroende på alkoholintaget.

Mats:
- Just nu Pinburgh! Fantastiskt kul kvalformat (läs: IFPA-formatet). Sämre slutspel (läs: PAPA-style), men totalt sett grymt kul och bra tävling som sannolikt blir ännu större och bättre i år.

Hans:
- Alltid nästa tävling.

Om du är en sådan person som ständigt håller koll på din position på världsrankingen, kommer 2012 att bli ett år då du går upp eller åker ner?

Måns:
- Åh kära nån, det måste verkligen gå uppåt.

Martin:
- Det kommer givetvis att gå uppåt! Kanske mest på grund av att jag inte ens är med bland de tusen högst rankade, inget annat.

Mats:
- Nu har det gått neråt så mycket att det banne mig måste vända. Uppåt alltså!

Hans:
- I tre års tid har jag långsamt glidit neråt, som en regndroppe på ett fönster. Dags att invänta värme och förångas uppåt. Eller är jag inte bättre?

Kommer Jorian och Jörgen att fortsätta dominera, eller blir det här ett år när en massa andra också vinner priser?

Måns:
- Jorian verkar inte visa några tecken på att tackla av, men jag hoppas lite på att Helena Walter ska ta nästa steg under 2012 och ta åtminstone nån riktigt fin seger. Inom Outlane-gänget får man väl hoppas på att Mats Runsten skärper sig och visar att gammal verkligen är äldst under nästa år!

Martin:
- Ja och nej. Jorian och Jörgen är grymma och kommer att fortsätta vara det – och givetvis vinna sjukt mycket. Men det finns ju lite andra som kan blanda sig i också, och jag tror att den kategorin blir lite, lite större för varje år som går.

Mats:
- Jorian är ju bäst och det lär knappast ändras till nästa år. Men Jörgen? Han vann väl ingen tävling alls (utanför STPB) under 2010? Sopa!
Jag tror helt klart vi kommer att få se fler andra vinnare under kommande år. Det är många i hasorna på J & J som blir bättre och kommer närmare för var år.

Hans:
- Tror att framför allt Per Ahlenius och Fredrik Malmqvist är mogna nog för att gå ytterligare ett steg. Men visst blir det ett gäng vinster för Jörgen och Jorian.

Nyproduktionsåret 2012:

Blir Sterns ryktesomgärdade, kommande titel ”AC/DC” en flipp eller flopp?

Måns:
- Hårdrocksflipper kan ju inte bli annat än flopp. När kommer Kraftwerk-flippret? Då jävlar blir det succé. Tyvärr är ju ”Tour de France” omöjligt att få spela. :)

Martin:
- Det blir nog en flopp. Räknar kallt med att det är hög volleyvarning på spelet. Lär väl antingen vara en Angus som hoppar runt på spelplan, eller en klocka som ska smaskas x antal gånger. Men, likväl, det är kul så länge det faktiskt kommer nya spel över huvud taget.

Mats:
- Ett gubbrockstema som lämnar mig helt iskall. Normalt bryr jag mig inte om vilket tema ett spel har, men då det här riskerar ha stötande och plågsam musik pga temat, ungefär som Rolling Stones, så måste jag bry mig. Och eftersom det går tre floppar på varje ok spel från STERN numera tror jag det blir en flopp (jag gillade nämligen Tron).

Hans:
- Merparten av de svenska flipperspelarna verkar redan ha löst in hus, bil och annat för att köpa AC/DC, så jag tror att de allra flesta känner sig tvingade att älska spelet. Själv förhåller jag mig avvaktande.

Kommer JJP (Jersey Jack Pinball) att få ut ”The Wizard of Oz” till köparna under 2012?

Måns:
- Det hoppas jag verkligen! Oavsett hur det går för dem är det bra med lite fler aktörer på en så liten marknad. Stern kan behöva lite konkurrens.

Martin:
- Är dåligt insatt i turerna, men det kommer de säkert. Fast det verkar ju ta lite tid.

Hans:
- Förmodligen lyckas de med detta, men frågan är vad resultatet blir?

I så fall, kommer ”WOZ” att bli en flipp eller flopp?

Måns:
- Första spelet från ny tillverkare? Det kan nog tyvärr inte bli så bra. Men jag hoppas att jag har fel.

Martin:
- En flipp för den privata samlarmarknaden, men en flopp för ”vanliga spelare”. Se, där garderade jag mig bra!

Mats:
- Det ser ut som de i alla fall har försökt göra en annan layout än STERN:s sedvanliga solfjäder, och det gillar jag. De har ju även antytt att de ska göra djupa regler (och de har ju signat regelsnillet Keith Johnson) så det låter också lovande. Jag tror att det kan bli bra!

Hans:
- Av det jag sett känns det som om de inte utnyttjat temat fullt ut, men vi får väl se när det kommer. Dock ringer ”flopp-klockan” ganska mycket.

Hur många flipperproducerande företag tror du finns i USA i slutet av 2012?

Måns:
- Ett…

Martin:
- Jag tror nog att både STERN och Jersey Jack överlever året. Åtminstone hoppas jag det…

Mats:
- Två!

Hans:
- Två.

Dina nomineringar 2011:

Årets spelare?

Måns:
- Kan inte bli annat än Jorian, som vann SM och vinner det mesta han ställer upp i, i Stockholm.

Martin:
- Jorian Engelbrektsson. Han är bäst när det gäller, och bäst även annars, för den delen.

Mats:
- I Sverige Jorian. Vinst i SM, dubbelvinst i Norge, vinst i pre-IFPA t ex. Ingen som slår det. Annars är ju Elwin löjligt stabil.

Hans:
- Jorian. Johan Genberg var visserligen månadsfinal-bäst på Västkusten, men det slår nog inte riktigt lika högt som ett tredje SM-guld. Av de utländska var det ju en fröjd att se Cayle George spela i Vårgårda.

Årets comeback?

Måns:
- Steve Ritchie som kom till Stern 2011 och började designa flipper igen!

Mats:
- Jag väntar fortfarande på Mats Anderssons comeback. Den lär väl dröja dessvärre.

Hans:
- Kumlakillarna (Rockabillybröderna Lundell) som återvände till SM efter ett års frånvaro.

Årets märkligaste händelse?

Måns:
- Första gången jag låste tre bollar i Transformers och multibollen inte startar. Det krävs alltså fyra locks för att starta multibollen. Galet.

Mats:
- Hela den trista härvan runt det inställda Balacs Pinball Party.

Hans:
- Har säkerligen hänt fler märkliga grejer, men nyligen fick jag till en intressant luftboll på BSD, där kulan färdades från en target nedanför bumprarna, landade i railen där castle-lockar hamnar, och spelet var snällt nog att ge mig locken – trots att jag inte tänt upp den.

Årets sämsta kula?

Martin:
- Min tredje kula på Breakshot under SM. Först missade jag att jag faktiskt hade en kula kvar. Sen spelade jag den. Men det kunde jag lika gärna ha struntat i, för jag rann fortare än kvickt…

Mats:
- Alla mina sex bollar på Tales from the Crypt i SM.

Hans:
- En mycket omotiverad tilt under andrakulan, andra försöket på White Water i SM som fick mig att hänga med axlarna en stund.

Årets nykomling?

Måns:
- Det får bli min son Leo, 7 år, som gjorde SM-debut, och placerade sig över mig i classics.

Mats:
- Svante. Så mycket löfte i den späda kroppen.

Hans:
- Frontier. Vilket jäkla kul skrotspel! Var har det varit i alla dessa år?

Årets bästa tävling?

Måns:
- SM! Fantastiskt arrangemang och trevlig tillställning överlag.

Martin:
- SM, utan tvekan. Välarrangerad, bra spel, bra lokaler. Mindre bra insats från mig, dock.

Mats:
- IFPA i Vårgårda! SM var också utmärkt och Pinburgh var fantastiskt kul.

Hans:
- Mangans flipperfest håller alltid hög klass, men BPP 5 bör nästan få priset postumt.

Årets bästa utveckling i flippersverige?

Måns:
- Får man säga outlane.se?

Mats:
- Det känns som att det arrangeras fler och hela tiden bättre tävlingar, och det är bra.

Hans:
- Sonar & co på SFS driver sidan framåt, sakta men säkert. Värt ett uppmuntrande rop. Sedan är det ju kul att Lund har fått en flipperlokal, och att det har börjat filmas flipper även i Sverige.

Årets kommentar?

Martin:
- Efter en slutspelsmatch på Attack from Mars (jag förlorade) fick jag kommentaren: ”Det där var nog den sämsta multiboll jag någonsin sett!” om min Total Annihilation. Alltid skönt.

Hans:
- En släkting som hade testat flipper, och sedan beskrev det för någon annan: ”Det handlar ju om när du får klaffarna att gå upp”, och med ”klaffarna” menade han flipprarna.

Årets dubbelpar?

Mats:
- JFK är hyfsat stabila. Bröderna Sharpe är inte så pjåkiga heller.

Årets intressantaste spelstil?

Martin:
- Alltid Mats Runstens ”när jag brukar allvar smeker jag mitt eget hår”-stil.

Hans:
- Alla vi som verkar bli oerhört förvånade (och upprörda) över att en kula kan rinna.

Årets bästa mat i samband med flippertävling?

Martin:
- Mat? Vadå mat? Det är väl bara dryck som räknas?

Hans:
- Kyckling- och bacongryta med ris och sallad på Mangans flipperfest. Fem Per Moberg av fem möjliga.

Årets underprestation?

Mats:
- Finns för mycket att välja mellan, men gången när jag fick 700 k i avgörande set i en utmaning på Medieval Madness kan väl passa här.

Hans:
- Tony DIE Englunds insats i mainkvalet på SM (147:e plats) ligger inte helt i paritet med hans normala kapacitet…

 

Med detta önskar vi på Outlane ett gott nytt flipperår och önskar trevliga upplevelser när klaffarna går upp.

Back to back

Postat av
6

För några år sedan satte jag runt nyår upp några poängmål på olika spel, och uppnådde dem till min förvåning ganska snabbt.

Spel som Indiana Jones, Corvette och The Shadow hade alla ett ganska lämpligt mål kring miljarden, så det blev det för enkelhets skull. Gissningsvis hade jag nått runt halvmiljarden, kanske trekvarts på dem, så det kändes som att målet var rimligt satt.

Några dagar in i januari stod jag så med två avklarade poängmål, och en bit in på våren hade jag gått vidare med fler i den stilen, så jag blev lite kaxig, flög lite för nära solen och satte upp ett vilt mål; att prestera bra två omgångar i rad på samma spel.

Med tanke på att jag då tryckt mig över tvåmiljardersgränsen på Corvette kände jag mig som en stor karl, och tyckte inte att det skulle vara några större problem att ta miljarden en gång, dricka en kopp kaffe och sedan prestera samma resultat igen. Skulle jag klara det, så skulle mina färdigheter i att kvala bra öka något fantastiskt resonerade jag och såg redan hur jag tog emot specialpriset för ”outstanding kvalprestation” på det årets SM.

Nu är dock naturen så inrättad att ibland har man helt fel. Efter ett antal misslyckade försök samt några utvecklade och innovativa kraftuttryck, så la jag dessa planer på is.

Men i helgen, på en trivsam tävling, fann jag mig plötsligt ha uppnått en ny nivå i mitt spelande. I en match över tre set på Addams, där jag låg under efter första, körde jag ramp-stol och occasional multiboll så väl att jag nådde Tour the mansion inte bara i andra set, utan även i tredje.

Av detta tänker jag att nu är det dags att sätta upp nya djärva poängmål inför 2012, och dessutom några intressanta back to back-uppgifter. Två raka miljardomgångar på Dracula vore ju rätt trevligt att ta.

Vågar man önska ett litet ”god jul”, samt fråga publiken om eventuella målsättningar inför kommande år, eller om ni har några mål ni fortfarande står och tar sats mot?

Att spela stabilt

Postat av
6

Med några dagars distans till SM och de missade slutspelen (nå, jag skulle faktiskt ha kommit med i B-slutspelet om jag velat, men plågades av en envis förkylning) så börjar jag ändå att bli något mer positivt inställd till min insats.

För egentligen. Problemet är att jag har för låg högstanivå. Jag spelar egentligen ganska stabilt, om man ser till poängen.

På både Indy 500, TRON och Corvette presterade jag i nivå med strax över ”mitten” av resultatlistan. Men på Breakshot föll jag igenom och gjorde två jättedåliga omgångar. Det var helt enkelt inte min typ av spel, och jag hade heller aldrig spelat det. Shit happens, så kan det gå.

Så kontentan är att om jag fått en mittenplacering även på Breakshot så skulle B-slutspelet ha varit en självklarhet. Problemet är då att jag inte har någon topp som sticker ut. Ifjol kom jag trea på Monster Bash och spelade därefter lite mer ojämnt på övriga spel; men just den där tredjeplatsen gjorde att det blev slutspel. I år fann ingen topplacering, och då blir det inte heller A-slutspel.

Sen har jag insett att det finns saker att skyllla på. Som att jag aldrig spelat Breakshot. Som att jag spelat TRON 20 gånger. Samma gäller Corvette. Det känns ju ändå som en rätt okay ursäkt. Fine, en tillräckligt skicklig flipperspelare hanterar det där utan problem; jag spelade exempelvis med Reidar Spets på TRON och han gick in och dominerade spelet ganska bra i sitt andra försök. Men jag är inte så bra, och då ska jag inte heller ha de kraven på mig.

Bra va? Då kanske jag snart kan komma över turneringen och börja spela igen.

In the zone in the B-slutspel

Postat av
1

Ibland kommer man ju in i ett tillstånd av superhjälteförmågor när man spelar flipper, vilket jag här benämner som ”in the zone”.

Mycket tillfredsställande – men också tämligen dåligt tajmat – så kom jag in i denna zon i de två avslutande omgångarna i helgens B-slutspel under SM.

T2 var spelet där det började. Förutom att jag av okänd anledning nästan blev ett med flipprarna, så satt skotten som bara den. Mina medspelare hade inte snurrat runt räkneverken något värst, så jag var förmodligen lagom avslappnad av det och spelade på lite planlöst (locka kulor eller spela Payback Time? Vem vet?)

Till råga på allt var högerflippern ganska kraftlös, så jag sysselsatte mig en stund med att fälla muntra kommentarer om denna, samtidigt som jag letade efter tekniker som faktiskt skulle få upp kulan i vänsterrampen.

Så efter en stunds spelande får jag in rätt teknik och startar Payback Time med några skott i sekvens och börjar en veritabel orgie i femmiljonersskott. Normalt brukar jag vara nöjd om jag sätter fem skott under modet, men nu smackar jag in åtta sköna träffar i rad, utan någon miss. Ramp, ramp, ramp, ramp, ramp, ramp, ramp och ramp och under tiden hör jag bakom ryggen hur kommentarerna och ”ooh” ökar i styrka i takt med mina snygga skott.

De båda matcherna vinner jag i överlägsen stil, och sista omgången går på Cirqus Voltaire. Även där spelar jag som i en mindre trance och leder stort från början. Saknar dock förmågan att lära mig hur man ska kombinera diverse multibollar och ringmasters, vilket gör att jag inte maxar poängen på något sätt. Däremot ger min höga träffprocent mig möjligheten att gå med i cirkusen redan på andra kulan.

Då Carl Borgentun ställt in spelet på TM, men extrabollarna fortfarande är kvar, får jag naturlgtvis en sådan efter att ha runnit mitt under cirkus-stavandet, och inte bara en kula kommer upp när jag skjuter upp extrabollen, utan tre-fyra stycken skjuts upp, rinner och kommer tillbaka under ballsave. Till råga på allt lyckas en av dem gå runt ringmasterloopen och ge mig en jackpot/bokstav.

Som grädde på ett mycket delikat mos lyckas jag även gå från sistaplats till förstaplats på sista kulan i det andra partiet, vilket gjorde att jag tog maximala 28 poäng i de två avslutande omgångarna. Superkrafterna pushade således upp mig litegrann i B-slutspelet, men varade även till ett avkopplande parti på BSD när vi dagen efter SM burit ner alla spel i bunkern. Drog in sköna 1.2 miljarder (i och för sig med några extrabollar) utan att någon gång kombinera alla tre multisarna (när den andra misten startade hade jag inte kontroll på någon kula, utan kunde bara se hur den gled igenom ett regn av hoppande och studsande kollegor).

Frågan är när jag nästa gång befinner mig ”in the zone”?

Mätt på flipper

Postat av
3

Jag reagerar ofta väldigt varierat på olika typer av motgångar. Jag kan bli peppad, uppgiven, likgiltig eller förbannad.

Helgens flipper-SM var en motgång. Att sluta på 97:e plats i kvalet var sämre än jag hoppats på. Classicskvalet var uppgivet redan från start, och jag kände varken lust eller inspiration. Fast spelen var sjukt fina!

Jag vet inte riktigt vart någonstans det föll igenom i flipprandet. Jag spelade medelmåttigt, med ett riktigt bottennapp på Breakshot, där jag inte riktigt vet vad jag höll på med. Men det är mänskligt att misslyckas.

Egentligen är jag inte heller speciellt besviken över min insats, utan det som gör mig mest besviken är insikten av att jag faktiskt inte är så mycket bättre än så här. Kanske är det en nyttig läxa, att man har jävligt långt kvar att vandra innan man blir en bra flipperspelare. Det är helt okay. Man får ta det som en sporre att börja träna lite mer på detaljer, bli en bättre multibollspelare, sikta bättre, och så vidare.

Fast just nu orkar jag inte bry mig. Jag är mätt på flipper. Kanske är det bästa motmedlet att direkt gå och spela igen.

Hur som helst, så tycker jag att det var ett väldigt välorganiserat och bra SM. All heder åt arrangörerna och de som hjälpte till!

JOE vinner main, YOO classics

Postat av
Svara

Flipper-SM 2011 är avgjort – och det blev favoritseger. Jorian JOE Engelbrektsson tog hem segern i main-klassen efter att ha besegrat Per PER Ahlenius i finalen. Bronset gick till Jörgen Holm och fjärdeplatsen till Mats Runsten.

I classics-klassen stod Helena YOO Walter som segrare efter en rafflande final med särspel för de tre medaljplatserna.

Outlane.se gratulerar!

Tävlingen flöt på bra och BUD samt hela tävlingsledningen, utställarna, samt alla som hjälpte till på något sätt är värda mycket beröm!

Redaktionen inför Flipper-SM, del 2: Lineupfantasier

Postat av
2

Så fort det blir officiellt vilka spel som kommer att ingå i kvalet under Flipper-SM sätts processer igång i diverse hjärnor. Man börjar fundera lite på vilka fyra spel man vill få i kvalet. För en del spelar det stor roll, medans andra är betydligt mer avslappnade i sitt förhållningssätt till kvalspel. (Läs JOE’s ”Kvalet är en transportsträcka för mig”, red.anm.)

Men hur ligger det egentligen till på outlane.se’s redaktion. Kvalspelen är satta – ändringar kan naturligtvis göras in i sista stund – så vad önskar vi oss att få kvala på. Samt vad vill vi helst undvika för spel?

Hans har sina önskemål klara. Han vill ha lagom variation, helt enkelt:

- Ett spel där man måste spela multi (Demolition Man), ett spel där man kan välja mellan multi och modes (Indy 500?), ett där jag kan reglerna till 100% (Whitewater?) och ett där man kan slaska planlöst och ändå belönas med rikliga poängskördar (Spiderman eller Batman).

När det gäller att slippa vissa spel nämner Hans själv att just Whitewater faktiskt kan vara ett sådant.

- Ett spel där du vet att ett missat uppskjut kan innebära en switchträff och rinn, och du kan väldigt snabbt vara på kula tre och har inget tänt och måste samla ihop cirka 150 miljoner. Huga!

Therese har en bestämd åsikt kring kvalspelen, både vilka som vore bra att få och vilka hon inte vill bli tilldelad.

- White Water, Spider-Man, Attack from Mars och Batman skulle vara okej att få. Ripley’s och Dr Who kan jag också tänka mig att kvala på.

- Earthshaker, Breakshot och Baywatch har jag aldrig spelat, så de slipper jag helst. No Good Gofers och Simpsons ger mig svår ångest, och Demolition Man har jag aldrig lyckats komma särskilt bra överens med.

Med lite flyt slipper hon No Good Gofers, som ju verkar bli bytt mot ett TRON, något som Mats Runsten kommer att gilla, trots att han är övertygad om att det är helt omöjligt att träffa GEM-skottet om man först skjuter höger loop. Annars är Mats relativt avslappnad kring valet mellan sjäva spelen till kvalet. Han tycker det är viktigare att de spel man tilldelas är bra exemplar.

- Jag får nog hålla med Jorian (läs tidigare intervju) om att det viktigaste kanske är att man får spel som känns sköna. Jag är t.ex allergisk mot spel där kulan hoppar till lite precis innan den rullar ut på flippern, eller för den delen spel med sticky flippers eller för strikt tilt.

- Men några titlar jag åtminstone på förhand skulle känna mig nöjd med är Whitewater, Indy 500, Spiderman, Mousin’ around och Terminator 3.

Just Indy 500 och Spiderman är två spel som Martin också gärna kvalar på. Fast han är inte lika avslappnad som Mats.

- Det är klart att man vill ha spel som känns bra, funkar som de ska och inte har några större störningsmoment. Men för mig är det ändå viktigare att få spel som jag kan reglerna på och därför vet vad jag ska ”gå på”.

- Jag vill gärna få spela spel som jag har en bra känsla kring. Indy 500 vore kul, även Monster Bash. Sedan klagar jag inte om jag får något STERN-spel heller. Varför inte Ripley’s eller Spiderman? More fun for everyone!

- Spel som jag absolut inte vill ha är väl främst Breakshot och Baywatch eftersom det är två spel jag aldrig ens sett. Och visst, även om fler än jag skulle ha samma problem känns det ändå skönt om jag får slippa dem. Sedan är väl Doctor Who lite väl mycket ”allt eller inget” för mig just i tävling.

För Måns är frågan kring önskespel lätt besläktad med prestationsångest:

- Det är ju vidrigt. Tänk om jag säger fyra spel och sen får precis de fyra, och sen bombar ändå? Men jag borde väl ändå välja såna som jag känner att jag behärskar. Spider-man vore extra bra eftersom det är hemmaspel just nu och jag precis börjat behärska reglerna. 
 
- Vad gäller spel som jag helst inte får så är ju Dr Who ett spel jag gillar och faktiskt kan göra bra poäng på, men som samtidigt kan gå precis hur dåligt som helst om jag har en dålig dag. Corvette och Ripley’s har jag i princip aldrig spelat, så det vore trist också.
 
Det återstår att se vem som blir glad, vem som blir ledsen och vem som betalar fem kronor för att sätta sig i Runstens biktbås och beklaga sig över spelen.