Apropå föregående inlägg så är det en flipper-tv-kanal på gång nu. Man samlar in pengar via Kickstarter och det går i ett huj.
Kolla in filmen. Bowen och Mark pratar fortare än en auktionsutropare…
Flipper-TV
Svara
Kategoriarkiv: Teknikträning för flipperspelare
Världens mest pessimistiske flipperspelare?
Jag är en av världens mest pessimistiska flipperspelare. Det är ren fakta. Ingen kan tvivla på sin egen förmåga så mycket som jag; och få dras ner i avgrundsdjupa formsvackor på det vis jag gör.
Ett skört självförtroende kombinerat med svaga nerver och en otillräckligt utvecklad teknisk kompetens för flipper gör att när jag tappar, så tappar jag allt. Som till exempel i Flipper-VM för lite mer än en vecka sedan. Inledde överdåligt på No Fear, och sedan var det kört. Tre snabba rinn på Scared Stiff och jag ägnade resten av tävlingen till att spela okoncentrerat och irriterat. Kom också, fullt rättvist, toksist i gruppen.
Hur kommer man ur pessimismen? Träna. Bli bättre, så klart. Mitt problem är dock tiden – jag har inte den tid som krävs för att träna så pass mycket som krävs. Då kvarstår faktum och frågan: Ska man ändra fokus? Sluta tävla och enbart spela flipper för att det är roligt? För risken är ändå att om man tävlar så går det dåligt – och går det dåligt så försvinner all glädje som flipperspelande ändå stundtals innehåller.
För flipper ska ju vara kul. Det är kul. Eller? Är det? Ska det?
Att inte kunna loopa
Den förhatliga loopen
Jag har blivit med nytt flipperspel hemma, nämligen det förnämliga Doctor Who. Förutom att jag älskar teveserien tycker jag att själva flipperspelet är nära perfektion det också. Kanske flippervärldens absolut bästa ljud och musik, riktigt snygg artwork (förutom själva gubbarna som är superfula) och ett bra regelverk som tillåter väldigt många olika sätt att spela på för att nå bra poäng.
Men alla som någon gång sett en riktigt skicklig spelare på Doctor Who vet också att det gäller att lära sig främst en sak – nämligen att loopa. Doctor Who har en överflipper som är till för att träffa en ramp som leder tillbaka till samma flipper. En överloop helt enkelt. Och om det är något jag aldrig blivit bra på är det loopar, oavsett om det är vänster- höger- eller överloop är jag erkänt riktigt dålig på att pricka rätt. Det måste ha något med mitt sikte att göra, men just loopar är svårare än allt annat för mig. Men eftersom jag är en väldigt modig man tänkte jag att just detta är ett bra skäl att skaffa ett Doctor Who hem. Att stå i timmar och öva loopande måste ju vara det bästa sättet att en gång för alla knäcka loop-demonen. Eller?
Som ni ser av illustrationen överst är det ett enda skott som man ska sätta. Loopen. Och jag har sett duktiga spelare stå och loopa i vad som känns som en oändlighet. Det är inte helt ovanligt att se loopräknaren gå över 100, och belöningen kommer då som ett brev på posten i ”Sonic Boom”, som direkt ger kalla 120M till spelaren. Sonic Boom är för övrigt kanske det mest orgasmiska ljud som finns i flippervärlden. Idogt arbete med loopandet ger belöning, och när man lyckas få till det skälver det i hela kroppen av välbehag.
Jag glider från ämnet känner jag. Loopen. Jag har nu haft spelet i en vecka eller så och har inte hunnit spela några stora mängder än, men en sak står redan klart. Det kommer inte att bli någon loopmästare av mig i år heller. Jag har helt slutat låtsas att jag är bra på flipper och går nu i trasiga skor bland mästarna. Det finns alltså igen anledning att ljuga. Jag har nött och nött, och hiscorelistan hånler mot mig med en obeveklig bild – Loop Champion: 11 loops.
Vad är egentligen problemet här? När jag har påtalat mina problem med loopandet har det påpekats för mig att jag är musikalisk av mig och därför inte borde ha några större problem med tajmingen. Men lik förbannat är det nästan omöjligt att få till mer än ett par loopar i rad. Jag missar helt enkelt, och det är inte koncentrationen som brister. Jag står och försöker olika tekniker – att sikta på olika ställen, att fästa blicken på olika ställen, att testa tillslaget på olika ställen på själva flippern, men inget ger resultat.
Så nu vänder jag mig i desperation till Outlane.se:s läsare. Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag koncentrerat försöka öva på att bli bättre på att loopa? Vad är era knep?
Det här är för övrigt ett väldigt tydligt mönster i mitt flipperlärande. Övning verkar inte ge direkta färdigheter, utan det handlar om någon slags lågintensivt tryck, som att 100 timmars flipperspelande ökar min högstanivå något, men knappast höjer min lägstanivå alls. Men det här med inlärning och övning får bli ett annat inlägg.
Nudging für alle!
Här tänkte jag försöka skriva lite om nudging, eller stötteknik. Det är trots allt viktigt att veta hur man ska minimera riskerna att kulan slinker ut i outlane eller mellan flipprarna när man till sist, oundvikligen, missar ett skott.
Jag är sannerligen ingen expert på det här, men jag tänkte i alla fall beskriva hur jag tänker och gör.
Jag har delat upp situationerna i lite olika rubriker:
- Bollar som i sned vinkel slår i pinnen mellan in- och outlane
- Bollar som slår i i överkant av slingshot
- Bollar på väg mot in/outlane
- Bollar som slår i kabinettväggen vid outlane
- Bollar som studsar mellan slingshots
- Bollar som ser ut att gå SDTM
- Bollar som redan är på väg ner i outlane
Not: I alla outlaneexempel förutsätts att det är höger outlane vi talar om. Och med outlanepost menar jag den post som ofta sitter ovanför outlane och är höj- och sänkbar. Skriver jag bara stolpe eller pinne menar jag pinnen, stolpen, whatever som sitter mellan in- och outlane.
Bollar som i sned vinkel slår i stolpen mellan in- och outlane 
Här kommer alltså bollen snett ned och hotar att studsa på stolpens högra halva. Om man inte gör någonting alls är risken stor att kulan halkar av stolpen och fortsätter ner i outlane, eftersom det är den riktningen som kulan har. Här är en stöt snett uppåt höger bra, precis när kulan slår i stolpen. Går det som man har tänkt så får man istället bollen att studsa upp i kabinettväggen (eller outlaneposten) och ut i en båge.
(Grön pil=stöt, lila linje=bollbana, prickad lila linje=bollbana utan stöt)
Att bara stöta rakt uppåt räcker ofta inte, eftersom bollen då kan slå i underkant av posten, eller i kabinettväggen men bara lite högre upp än om man inte stöter. Kulan får inte någon båge utåt.
Bollar som slår i överkant av slingshot ?
En stöt snett uppåt är bra även här. Den kan emellertid räcka med att stöta rakt upp för att bollen inte ska leta sig ner i outlaneområdet utan ut på planen igen.
Bollar på väg mot in/outlanes ?
Bollen är på väg ner mot höger outlaneområde. Vad göra?
För att ge större chans att få bollen i inlane stöter man på vänster sida av spelet, alltså åt höger. Man stöter således spelet i motsatt riktning mot den man vill att kulan ska ta. För nya spelare kan det kännas ickeintuitivt, eftersom de föreställer sig att man ger kulan en extraknuff i riktning mot outlane. Men eftersom kulan knappt har någon friktion mot spelplanen är kulan i sig svår att påverka direkt, så man flyttar egentligen spelplanen istället.
Så i exemplet buffar vi spelet lite åt höger, vilket gör att bollen går lite åt vänster och inlane kommer längre till höger och chansen är större att kulan träffar inlanestolpen på rätt sida, dvs vänster sida, och åker ner i inlane istället för i outlane.
Samma princip gäller i de relativt ovanliga fall när kulan har slagit sig till ro på inlanepinnen. Flytta maskinen lite åt höger så åker kulan åt vänster och förhoppningsvis ner i inlane.
Bollar som slår i ”kabinettväggen” vid outlane ?
Gör du ingenting tappar kulan fart av att slå i väggen och åker ner i outlane. Här gäller en annan princip än den vi nyss beskrev. Här ska man stöta på höger sida (åt vänster alltså) precis när kulan slår i väggen. Här handlar det inte så mycket om att flytta spelplanen som att du överför energi från stöten in i bollen som då får mer rörelse åt vänster och bort från det farliga området. (Lite väl optimistiskt ritad pil här nedan måhända, men poängen går förhoppningsvis fram)
Samma manöver gäller t ex på Indiana Jones när kulan slår i stolpen ute på högersidan.
En stöt med handflatan på höger sida precis när kulan träffar stolpen ökar chansen till en Narrow Escape.
Bollar som studsar mellan slingshots ?
Kulan snappas upp av en slingshot och studsar frenetiskt fram och tillbaka. Den situationen känner vi alla igen. Inte sällan slutar det med att ena slingshoten med ett hånskratt skickar kulan i en båge ner i en outlane. De nya STERN-spelen är något av experter på just det, åtminstone när jag spelar.
Något behöver alltså göras, och enklast är helt enkelt att ge spelet en ganska kraftig stöt rakt uppåt när kulan slår i en slingshot. Då får kulan mer rörelse uppåt och missar förhoppningsvis motstående slingshot och träffar istället väggen eller vad som nu finns ovanför slingen.
Bollar som ser ut att gå SDTM ? / ?
Det är alltså läge för en slap save, men ibland kan man behöva försöka ändra bollbanan lite också för att nå kulan. Jorian brukar t ex ofta i slap savens första moment slå så hårt med handen på knappen att han samtidigt flyttar spelet lite, vilket gör att flipperspetsen kommer lite närmare bollen och chansen blir större att man kan gräva upp kulan.
Själv är jag lite för långsam i reaktionerna för sådana finesser, så jag försöker mig ofta på en ganska plump slide save. Alltså, jag drar maskinen ganska mycket åt ena hållet för att sedan omedelbart göra en kort och tvär knyck åt andra hållet. Knycken inbillar jag mig bromsar tiltlodets pendling eftersom det borde få rörelseenergi åt andra hållet.
Bollar som redan är på väg ner i outlane ?
Här har kulan redan börjat leta sig ner i outlane och loppet tycks kört. Det finns dock en sista manöver man kan pröva, och det är att snabbt och många gånger (med ganska små rörelser) ruska spelet fram och tillbaka i sidled. Har man lite tur då så kan man få se kulan till synes trotsa tyngdlagen och börja klättra upp för outlanerännan och ut på spelplanen igen. Exempelvis KGB, PAL och Fredrik L är duktiga på att rädda bollar på detta vis.
Cirka 0:54 in i denna filmsnutt kan ni se Bowen Kerins göra en sådan räddning mitt under brinnande VM-final. Fint som snus!
För mer tips om nudging och om flipperskills i allmänhet rekommenderas bröderna Randy och Keith Elwins film Pinball 101. Den finns exempelvis att köpa på itunes.
http://itunes.apple.com/app/pinball-101/id396146403?mt=8#
/Mats
Back to back
För några år sedan satte jag runt nyår upp några poängmål på olika spel, och uppnådde dem till min förvåning ganska snabbt.
Spel som Indiana Jones, Corvette och The Shadow hade alla ett ganska lämpligt mål kring miljarden, så det blev det för enkelhets skull. Gissningsvis hade jag nått runt halvmiljarden, kanske trekvarts på dem, så det kändes som att målet var rimligt satt.
Några dagar in i januari stod jag så med två avklarade poängmål, och en bit in på våren hade jag gått vidare med fler i den stilen, så jag blev lite kaxig, flög lite för nära solen och satte upp ett vilt mål; att prestera bra två omgångar i rad på samma spel.
Med tanke på att jag då tryckt mig över tvåmiljardersgränsen på Corvette kände jag mig som en stor karl, och tyckte inte att det skulle vara några större problem att ta miljarden en gång, dricka en kopp kaffe och sedan prestera samma resultat igen. Skulle jag klara det, så skulle mina färdigheter i att kvala bra öka något fantastiskt resonerade jag och såg redan hur jag tog emot specialpriset för ”outstanding kvalprestation” på det årets SM.
Nu är dock naturen så inrättad att ibland har man helt fel. Efter ett antal misslyckade försök samt några utvecklade och innovativa kraftuttryck, så la jag dessa planer på is.
Men i helgen, på en trivsam tävling, fann jag mig plötsligt ha uppnått en ny nivå i mitt spelande. I en match över tre set på Addams, där jag låg under efter första, körde jag ramp-stol och occasional multiboll så väl att jag nådde Tour the mansion inte bara i andra set, utan även i tredje.
Av detta tänker jag att nu är det dags att sätta upp nya djärva poängmål inför 2012, och dessutom några intressanta back to back-uppgifter. Två raka miljardomgångar på Dracula vore ju rätt trevligt att ta.
Vågar man önska ett litet ”god jul”, samt fråga publiken om eventuella målsättningar inför kommande år, eller om ni har några mål ni fortfarande står och tar sats mot?
All Ladies Pinball Evening
Som ett led i att försöka få fler tjejer att börja spela flipper har Lutande Dörren dragit igång spelträffar för enbart tjejer, under namnet All Ladies Pinball Evening.
Igår var det dags för träff nummer två och det var en blandad skara deltagare som dök upp – alltifrån nybörjare till redan aktiva spelare. Helena Walter höll teknikträning för de som ville, vilket var ett uppskattat inslag.
”Det är skönt för det är så prestigelöst och avdramatiserat under de här kvällarna” säger Ida, som deltog i sin andra ALPE.
Håll utkik efter kommande spelträffar på Stockholm Pinball.
Teknikträning med bortplockat glas. Iréne slipar på sin drop catch under överinseende av flippercoachen Helena.
Drömmen om ett hemmaspel
Jag tillhör inte skaran som har hemmaspel. Däremot är jag väldigt sugen på att skaffa ett. Jag inser att jag förmodligen skulle tröttna rätt ordentligt på just det spelet, men ett bättre tidsfördriv hemma än att spela flipper i en timme har jag svårt att komma på.
En annan aspekt av att äga spel är tillgången till teknikträning. Jag skulle behöva stå och nöta timme ut och timme in för att förbättra min flipperteknik. Är medveten om att det behövs. Jag spelar helt enkelt (just nu) för lite flipper för att bli speciellt mycket bättre. 
Men vad skulle man välja för hemmaspel? Naturligtvis ska det vara ett hyggligt kul spel. Sedan är det en fördel om det är ett spel som faktiskt är ganska svårt, så att man inte tröttnar snabbt. Jag har fastnat för Funhouse, som jag av någon anledning gillar. Ett utmanande spel som nästan alltid förnedrar mig rejält i tävling.
Ni som inte har hemmaspel: om ni fick välja ett, vilket skulle ni då välja?
Kickouter jag minns
I en serie tänkte jag ta upp ett gäng kickouter och hur de brukar bete sig, vad jag brukar göra och hur man kan – eller i vissa fall – bör handla när kulan kommer farande. Vi börjar med fem helt slumpvist framrakade ur minnet.
1. Stolen på The Addams Family.
Förmodligen en av de första som jag lärde mig behandla, och det är märkligt att jag då inte förstod att överföra den kunskapen till andra moment i spelandet, för då hade jag nog varit en bättre spelare.
Det var nämligen så att när ”Get ball to thing” startade, insåg jag att om jag bara lät kulan studsa på vänsterflippern, så fick jag snabbt ett bra skott med högern.
Vanligen går ju kickouten rakt ned och träffar ganska mitt på flippern, vilket ger en vänlig studs över till andra sidan och en kula som går lätt att kontrollera.
Hade jag då, i början av nittiotalet, insett att denna manöver kunde utföras vid månget fler tillfälle, så hade jag naturligtvis blivit en bättre spelare redan då.
2. Från någon av kopparna på Lost World.
Under Pinball Workshop i Norge detta år, fanns ett spel av denna titel, med en vänsterkopp som var mycket effektiv i att pricka bolltråget. Spelare efter spelare svor och slog spelet, samt kallade det namn av onämnbara kalibrar.
När jag ställde mig att kvala på det hade jag sett tillräckligt för att våga prova en metod som skulle visa sig ganska användbar; koka grytan (eller vad man nu ska kalla den.)
Varje gång kulan trillade i koppen och slagarmen förberedde sig på att kasta kulan till bolltråget, började jag småstöta intensivt på spelet. Det som hände var att kulan låg och vibrerade, vilket gjorde att när slagarmen skickade iväg den, hade den ganska ofta en riktning som gick att uthärda.
Nyckeln till att klara av detta är att hela tiden hålla kulan i rörelse, genom små, ettriga stötar. Man bör inse att upprepat stötande även väcker upp tiltlodet, så det gäller att hitta en lämplig nivå på varje liten stöt, för att massan av dem inte ska bli större än vad pendeln tolererar.
3. Från tv:n på Scared Stiff.
Och vinnare i kategorin ”värsta kickout i flippervärlden” går till…ovan nämnda.
Juryns motivering är att kulan studsar åtminstone två gånger på sin färd neråt, och skapar en löjligt svårläst bana.
Den sista biten ner mot flipprarna brukar vanligtvis bli från vänstersidan, och där har den ett helt spektra av riktningar.
Ibland blir man emellertid räddad, när den istället tar vägen till spindelhålet och därifrån en trygg bana till högern. Men i merparten av fallen handlar det om att stå beredd, ha en mängd flippertekniker i huvudet och till sist välja rätt.
Som tur är finns det få skott som leder till att kulan far ner i tv-hålet, och man gör klokt i att hålla sig därifrån. Varken poäng, ljud eller animationer gör ju den resan värd.
4. Mode Start på Indiana Jones.
Jag tillhör nog en minoritet som emellanåt försöker sätta denna kopp under tävlingsspel, då de allra flesta matar kulor i locken. Men det är väl så enkelt att jag gillar känslan i att smacka dit kulan.
Dock kan den vara svår att sätta på en hel del spel, vilket gör att kulan omtumlad rullar ut och söker sig neråt. Däremot brukar den ju då och då hoppa in där av misstag. Och då gäller det att kunna behandla droppet.
Det är ett förhållandevis långt avstånd, men så har inte kulan den höga hastighet som den får från ett hål, utan rullar ganska slött över koppkanten. Tanken är att kulan ska träffa på vänsterflippern, men det är ganska ofta som den tar en lätt touch på slingshot. Detta bör dock inte innebära några större problem, eftersom den sällan har en riktning som triggar slingen.
Att studsa över kulan tycker jag alltid känns lite vanskligt när den kommer från samma sida som flippern (i det här fallet från vänster till vänster flipper), men det brukar gå bra. Mina metoder i att behandla det här utskjutet på IJ pendlar nog mellan live catch till planlöst direktslask på volley, men kontroll brukar ändå vara övervägande.
Det värsta utfallet från koppen är ju när den trillar mot utsida slingshot, och då gäller det i princip bara att stöta bort den innan den börjar singla slant gällande in- eller outlane.
5. Safehouse på Dirty Harry.
En kopp som har min vänskap. Jag gillar känslan i att sätta den, och kastarmen ger nästan alltid kulan en skön färd nedåt. Landningen sker på högerflippern, och där finns då två alternativ. Antingen låta den studsa över till vänstern, vilket är bra om man precis startat Warehouse-hurry-upen, men jag är torsk på att i nästan alla andra fall gå på det andra alternativet; att mjukt dämpa kulan genom en dropcatch, känna hur den så fint tar mark när flippergummit softar ner rörelsen, i perfekta fall så att kulan i det korta ögonblicket ligger helt still, och sedan rullar utåt. Då sveper jag glatt iväg en vänsterloop och trycker upp den i vänsterrampen så att spelet riktigt gungar till. Ya-hooo!
När trillar polletten ner?
”…briljerar jag allt som oftast med snygga dubbel- eller trippelrinn.”
Jag ställer mig ofta frågan: När trillar polletten ner? i samband med att jag spelat flipper.
Med detta menar jag att det alltid finns något jag hänger upp mig på, som jag känner att jag är helt värdelös på, som jag måste förbättra.
Just nu, till exempel, så undrar jag när polletten ska trilla ner kring multibollhantering. Det står klart och tydligt att jag har problem med att spela multiboll; ofta får jag multiboll en eller flera gånger under ett parti, men jag gör absolut ingenting med dem. Frustrerande.
Medan man då kan stå och beskåda hur en spelare som MCR exempelvis fröjdar loss varje gång det blir multiboll så briljerar jag allt som oftast snygga dubbel- eller trippelrinn. Visst, det är kul och underhållande (främst för andra), men jag är redo för nya saker.
Hur blir man en bra multibollspelare? Hjälp mig!
