Då och då händer i flipper de här små grejerna som gör att man inser att det inte blott är höga poäng som är viktigt här i livet. De små grejerna som gör att man börjar le eller fnissa lite lätt man tänker tillbaka på dem.

Utmanades jag så av Wikner och SIC uppe i Högsbo igår kväll. Efter en kombinationsutmaning bestående av IJ och NF (bolltråget på IJ gav upp efter första omgången!) valdes TZ som spel.

Wikner började stabilt och vann första omgången.
I den andra kommer jag i framtiden hävda att det var som ett skimmer eller en fin dimma runt spelet, att makterna ville oss väl eller hur det nu blir.
Känslan av välbefinnande kom faktiskt lite tidigare, när jag lyckades göra en sån där livecatch som känns i hela huset och får folk att sluta andas (för en kortare stund.) Kulan smälter ner lite grann i gummit och folk hämtar sina barn för att de ska få veta att något stort just har hänt. Borgmästaren ringer i kyrkklockan och annat skoj, och framförallt slår SIC och Wikner volter av hänförelse.

Något senare, när vi flyttat oss till TZ, så står SIC för kvällens höjdpunkt. Under en vanlig multi har han tagit två eller möjligen tre jackpottar, men startat med två kulor och den lilla summan, så det är inga ljusårliga avstånd han lägger sig från oss andra.

Som många fått bevittna kan det vara svårt att åter tända jackpotten i min lilla stad just på TZ, och SIC tvingas under en stund också att kämpa med att återfå kontroll över kulorna.

Plötsligen befinner sig båda i högerloopen, på väg ner mot den övre flippern. SIC drar till den första – mot camera-hålet för att tända jackpotten.
Denna träff blir lyckad, men det som händer i samma veva, är att kula nummer två också har skickats iväg, studsar i något och faller ner i pianot ögonblicket efter att jackpotten blivit tänd.

Återigen kom släktingar med barn, kyrkklockorna ringde och så vidare. Får man se något sånt emellanåt, så lever man lycklig.